Kvällsreflektioner.

Ja, jag har åsikter. Och ja, jag hörs. Det får ni leva med.
Rörvik är för litet för åsikter. Frågan är om ens Lammhult
räcker till. Jag skulle passa som chef. Jag kan peka med
hela handen.

Tålamod är en fiskares bästa vän - det må jag säga.

Gissa vem som ska på anställningsintervju? Jag säger inte mer än så.
Bara det är ju värt att fira. Jag är så lycklig.



Let's move on

Nu är glada julen slut slut slut. Julegranen dansas ut ut ut.
Ja, hos oss är julen som bortblåst och det är rätt skönt. Får
man säga det redan? Ja, det får man. Jag älskar julen men
jag älskar också när livet går vidare.

Och nu försöker jag inspirera min sambo till ett hälosammare
liv. Ja, för att han vill det själv. Han vill ha hjälp med att lägga
upp en schysst träningsvecka, rätt kost och någon som hjälper
honom på gymmet. Han menar dock inte mig, men jag fullkomligt
vrålar Jag kan! Jag kan! och hoppar jämfota. Vi får se om han
nappar...


Release me.
- Agnes

Calleth you Cometh I

En The Ark-egensnickrad version av If you call, I come.
På The Arks sista spelningar tillägnade de låten
Calleth you Cometh I till sina fans med motiveringen
- När helst ni ropar så kommer vi. Vår musik kommer
alltid att finnas för just er.

Jag tog fasta på detta och hyllar nu mina idoler föralltid.



Nu är det officiellt, Ola. Ropar du, så kommer jag. Calleth you Cometh I.

Ja, jag tittar.



Självklart sitter jag klistrad framför The Voice Sverige. För att programmet är bra?
Nej, för att Ola Salo är med såklart.

Ett tappert försök.

Idag var en sådan dag på jobbet, som krävde en hög med egenterapi
på vägen hem. Jag lyssnade och toksjöng till något så enkelt som The
Pinks, för att komma ner på jorden och in i verkligheten igen. För att
kunna ta mig in i en lugn sfär, så jag inte dyker in i hemmet som ett
åskmoln. För att ge mig själv en chans att inse att det inte är värt att
stressa upp sig över materiella ting, speciellt inte efter arbetstid. Jag
vet inte om jag direkt lyckades. Försöka duger gott vissa dagar.





Syskonkärlek är den bästa.



If you told me to cry for you, I could
If you told me to die for you, I would
Take a look at my face
There's no price I won't pay
To say these words to you
I will love you, baby
Always
And I'll be there forever and a day
Always
I'll be there till the stars don't shine
Till the heavens burst and the words don't rhyme
And I know when I die, you'll be on my mind
And I'll love you
Always

- Bon Jovi


Back on track - minst sagt.

I'm back! På trötta ben tog jag mig igenom 7,8 km löpning i ett lagom tempo,
närmare bestämt 40 minuter. Det kändes att jag inte sprungit med någon reda
på över en vecka. Efter 5 km kände jag mig lite lätt döende, men skam den som
ger sig! Direkt efter pumpade jag livet ur mina muskler, så nu kommer
träningsvärken som ett brev på posten. Jag var så lycklig när jag kom hem från
gymmet att jag sjöng på Pink & Rock 'n roll ända tills jag fått av mig träningskläderna.
Den låten fastnar gärna på hjärnan när man umgåtts med mina brorsdöttrar en hel
dag. Vi har nämligen ägnat tre och en halv timma åt att bada idag. Kana ner, trappa
upp, kana ner, trappa upp, kana ner... Och på vägen dit och hem lyssnade vi på inget
mindre än The Pinks! Hemvägen innebar också en tävling om vem som hade långast
godisrör. Mina prinsessor äger!


Fight fire with fire!

Det är jag som bestämmer.

Nu är jag sur! Min kropp verkar ha bestämt sig för att
jag aldrig mer i mitt liv ska få träna. Jag hade dagens
pass så planerat och så utstakat. Efter inventeringen
skulle jag direkt upp till gymmet för ett hårt pass
eftersom jag ny är frisk och allt. Vad händer? Århundradets
huvudvärk drabbar mig. Spänningshuvudvärk brukar jag
kunna träna bort, men den här är av typen jag måste sova
eller äta bort. Ja, jag kan mina huvudvärkar. Acceptera,
käka ipren och stänga ögonen är vad som gäller idag,
tror jag. Det är blä.


Nu ska jag sura lite till.

Bättre och bättre.

En bra start på det nya året är när jag vaknar upp och är
bara lite hostig. Jag tar mig nästan friheten att friskförklara
mig, men väljer att vänta med träning ytterligare en dag. Bara
för att jag (läs: min sambo) är så klok. Den här gången vill jag
inte ha bakslag. Nu ska julgodiset bort!


Och det nya året är här. Jag älskar när det blir nytt år. Jag kan
inte sätta fingret på varför, men på något sätt så påminner det
mig om att jag, hela tiden, går mot underbara tider med fantasiska
människor runt mig. Och just när jag tror att åren inte kan bli bättre
så blir det alltid just bättre. Och första delmålet för det här året är
examen om exakt 19 dagar. Mycket talar för att 2012 blir ett av de
bättre åren någonsin. Ska vi ta och satsa på det, hörni? Det tycker jag!




Och jag har fått mitt första smeknamn någonsin (Nej, Ulle, Jojo
räknas inte). Tack, farbror Andy!

Gott nytt år!

Jul del 2

Efter paketöppning och annat mysigt så drog vi
vidare till Ängsgatan för att avsluta kvällen där.
Det blev inte mycket fotat, eftersom jag agerade
lektant under en stor del av kvällen. Man passar
på när man är poppis.

Jag <3 Signe




Vår tomtenisse




Ett smakprov på hur snäll jag varit kommer här. Och jag
hade verkligen varit snäll.

Tema badrum. Snyggt va?




Orange är det nya svarta. Kärlek vid första ögonkastet.




Först öppnade jag ett paket med två små ljus i, varefter
Thelma säger - I nästa paket du öppnar ifrån mig ligger
det en ängel, som du ska sätta ljusen i.
Tack, hjärtat mitt.




En underbar tavla designad av Pernilla finns nu i min ägo.
Underbara sak!




Hello cupcake - Nu ska det bakas!



Moa hade gjort kylskåpsmagneter till mig, underbara unge!
Jag äger nu också en muffinsplåt, ett presentkort från Gina,
Middagstips av Leila, en grillbok, nya skidstrumpor, Egoboost,
Avig Maria,
nya underbara salt- och pepparmått, en kitchen aid,
en stavmixer, en pajform och en florsockerströare.

Och nu sitter jag här med huvudvärk, halsont och hosta och
vilar. Vilket påhitt! Men jag har läst att immunförsvaret kan
drabbas om man tränar för mycket och det säger ju ni att
jag gör. Ni kan ha rätt, för jag har varit sjuk till och från
hela hösten. Jag funderar nu på att lägga om träningen. Jag
får lov att återkomma.

Varm mjölk, tack.

Klagovisa.

Nu är det allt lite synd om mej. Snälla Gud, låt mej bli frisk tills imorgon,
så jag får spinna lite lite försiktigt. Jag vill inte hosta mer.

Jul del 1

Första delen av min jul i bilder kommer här.


Julklappshög de luxe!




Far ordnar glögg...




... medan mor stökar i köket.




Liten T väntar på glögg.




Mormor <3




Mammas goda julgodis




Sockersöta Moa väntar på Kalle Anka




.. liksom Ulle & Erik








Morfar <3


Du ger mig lugn efter storm

Efter julfirande i dagarna tre, så har jag nu landat i soffan för egentid med mitt hjärta till sambo. Tända ljus, popcorn och film är precis vad vi behöver idag.
Låt mej återkomma med hur min jul har sett ut. Just nu ska jag ta vara på kvalitetstiden.

Let's do some carolin'.

Just som jag tänkte att jag säkert har glömt något,
så kom jag på att jag har en julklapp till att slå in.
Imorgon jobbar jag och kastar mig sedan direkt
iväg till julfirande med Eriks släkt. Sedan ska även
jag försöka lugna ner mej och fira jul utan stress.
Jag menar - jag ska varken träna eller jobba förrän
nästa vecka. En klapp på axeln är det väl värt i alla
fall? Okej då. Ni känner mig för väl. Ett styrkepass
på hemmaplan blir det i alla fall på söndag. Sedan
är julvilan över!

Och jag håller tummarna för att boxpasset på gymmet
blir på en bättre tid, för då ska jag satsa allt jag har på
att köra slut på mig själv på ett sätt min kropp inte är
van vid. Utmaning - sådant jag älskar.




Bild: Google.


So long!

Jul i vårt hus.





Christmas time
The best time of the year.

- Backstreet Boys

New years eve.

Då kommer jag vara grön!



Det går bra igen.

På morgonen provade jag mina absoluta favoritjeans
genom tiderna. Jag har inte använt dem sedan jag var
typ dödssjuk efter vår resa till Thailand, och inte fick
behålla ett gram av det jag åt. Då rasade jag i vikt och
kunde ha mina favoritjeans i säkert flera månader. Det
gick sedan utför. Jag fick behålla maten och gick upp i
vikt på en gång - vi snackar julen 2008 här. IDAG passar
jeansen igen. Det gör mej så lycklig att jag bestämt tror
att inget kan få mig på dåligt humör idag.

Och C-uppsatsen är så gott som klar så här långt. Jag och
Ellen tar jullov.

Träningsnarkomanen är igång igen. Spinning!

Puss.

Förlåt, Ola!

Igår glömde jag The Arks samlingsskiva på gymmet.
Vilken miss! Fy! Den måste ha känt sig så ensam där
över natten. Min snälla syster åkte dock upp för att
hämta den innan jobbet nu på morgonen. Bäst är hon!
Precis som att den inte hade legat kvar där när jag
kommer i eftermiddag. Man kan aldrig vara nog säker
när det gäller The Ark - man vill inte riskera att Ola
hamnar i fel händer, inte.

Är nu på plats i Jönköping. C-uppsats, C-uppsats, C-
uppsats? Sa jag att jag är färdigutbildad snart?

So long!

Är man töntig...

... Om man inte klarar av att se slutet på Titanic?
I så fall - guilty as charged. Jag fick stänga av.



Tidigare inlägg Nyare inlägg