Johanna

Det var diagnosen massören ställde på mig 

idag. Du kan tänka lite som att musklerna 

är skrynkliga. Sedan sträckte han ut dem, 

vilket gjorde fruktansvärt ont men var så 

himla befriande. Nu måste jag göra det jag 

inte är så bra på - ta det lugnt, trappa upp 

utomhuslöpningen successivt och försiktigt 

och inte pressa på för hårt. Det här fixar jag. 

Rekommendationen var också att köpa en 

rulle att sträcka ut lårmusklerna på och att 

komma igång med någon form av rörlighetsträning.

Next step: möta upp pt på gymmet och

planera. 

 

Bort med dej, onda höft. 

Det här receptet måste ni bara prova. Det är så enkelt och

så himla gott.

 

Du behöver:
Cirka 1 kg frysta kycklingfiléer

4 dl grädde

1 burk creme fraiche

En halv dl sweetchilisås

Lite mindre än en halv dl kinesisk soya

 

Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda grädde, creme fraiche, sweetchilisås och soya i

en bunke.Lägg de frysta filéerna i en form. Häll över såsen.
Låt stå i ugnen cirka 1 h. Ta ut och dela filéerna i mindre bitar

efter 30 minuter. Vi åt sedan detta tillsammans med ugnsrostade

grönsaker. Tipp topp!

 

Roligt det här med hur man ändrar de perspektiv man har

på saker och ting när man är mitt i förändringar i livet.

Efter att jag renoverat kök och flyttat så består min dagliga

lycka av att det existerar ett skafferi i mitt kök, att jag har en

besticklåda där ALLA bestick ligger samlade och att jag numera

vet var jag har mina bakformar.

 

Definitionen av ordet spänning har också modifierats en aning.

Just nu väntar jag spänt på att diskmaskinen ska bli klar. Kommer

disken vara fri från kalkfläckar den här gången? Kommer jag

behöva köpa sköljmedel? En husägares funderingar och vardag.

 

Gillar hur man lär sig att uppskatta och bli underhållen av de

små sakerna i livet :).

 

En Hollandsresa med jobbet och en kraftig förkylning på det

har gjort att jag har rört på mig en gång på snart tre veckor. Jag

sitter just nu och surar över att jag inte fick följa med och träna

med Jens den här lördagen heller. Jag har en sjuk längtan efter

träningsvärk och står snart inte ut med att vila mer. Fördetärsåtråkigt.

 

Nåja, jag får fint sällskap i soffan ikväll i alla fall. Erik ska in till Växjö

och gå på nationalteatern med min pappa, min bror och mina två

farbröder. Jag tycker att mammas svar på frågan om hon ville följa med

säger en hel del - "Nej, Gud bevare mig väl!" Jag hade dock kunnat vara

en fluga på väggen all night long, för deras humor är svårslagen.

 

Duschen nästa! Det får bli mitt förmiddagsprojekt...

 

 

 

Fick idag snällt (och på order av en mängd 

arbetskollegor) lämna mitt arbete 13.15. De 

var så envisa att de sa att de inte vill se mig 

på jobbet igen förrän tidigast måndag. Och 

såhär i efterhand när jag sovit och druckit 

varm mjölk så måste jag säga att jag håller 

med dem. Men jag tänker inte vara sjuk länge. 

Vilavilavila. Återhämtaåterhämtaåterhämta. 

 

Ikväll blir det TV och soffan, med de jättevarma nya klippanplädarna, som mor och far gav

oss i inflyttningspresent. 

 

 

Jaha, bilen på verkstad och jag på bussen. 

Motortemperaturen var visst för hög. Det var 

bara att köra den till akuten för omplåstring. 

Så jag spenderar nu en stund på 270:an innan 

det är dags för en ny tuff dag att ta form. 

Det är skönt att åka buss. Undrar om min 

man tycker det också. I 6 dagar har han 

pendlat kollektivt och har då haft en dag då 

kortet inte funkade för att han som sålde det 

"inte kände till rutten så bra", en dag då bussen 

hem var försenad och idag då bussen inte kom 

alls. 

 

Godmorgon!

De praktiska bitarna med att ha hus börjar 

sakta falla på plats. Pappa och mamma har 

idag löst mysterierna tvättmaskin, torktumlare, 

diskmaskin, läckande kran och svarta fläckar 

i badrumstaket. Jag är enormt tacksam. Jag 

har nu kunnat både tvätta och tumla ikväll. Och 

gå till affären kl. 18 en lördagkväll anser jag 

vara rena lyxen. Innan matlagning kan påbörjas 

i det Hugossonska hemmet krävs dock en del 

detektivarbete och viss släpning av kartonger. 

 

Uppkrupen i min soffa - första gången sedan vi 

flyttade in - myser jag nu under plädarna mor 

och far gav oss i inflyttningspresent. Och 

Matilda är här. Det blir bara bättre och bättre. 

 

Nej, bara kaos. Olikt mig. Jag brukar leva mer efter det

här med organiserat kaos. Allt som är oorganiserat brukar

jag hålla mig ifrån. Och ni känner ju mig. Alltså - ikväll började

jag styra upp mitt sovrum som har bestått av mängder - och jag

menar mängder (jag kan inte förstärka ordet nog) - av plastpåsar

och väskor med kläder i. Jag grävde mig längst ner för att reda ut

vad jag hade och vart jag hade det. Det lyckades och jag kan nu gå

igenom sovrummet.

 

Dagens träning bestod idag av 8km löpnin, på löpband

(ingensmärtaihöftensånästagångsatsarjagpåmilen). Svettades

mig sedan igenom ett aningens krampaktigt benpass, eftersom

Robin pressade mig att öka på vikterna med 5kg när jag kör de

obligatoriska squatsen. Tack för det, Robin. Inväntar träningsvärken

och ökar på vikt nästa vecka igen.

 

.. Är över. Nu är vi Lammhultsbor och sover

vår första natt på plats i huset. Mina ben 

är så trötta av packning, flytt och städ. 

På eftermiddagen plågade jag dem dessutom 

med ett spinningpass. Det är hårt att vara 

mina korta ben idag. Eller alla dagar, tror jag. 

 

Imorgon tar jag bussen till jobbet. 

 

Godnatt!

Jo, men det är nog så att vi börjar bli inlyttningsredo.

Köket har tagit form och ser helt underbart ut. Exakt som

vi hade tänkt och planerat det (föga förvånad över vår

förmåga att planera).

En styck soffa levererades idag av fin fd kollega med bärhjälp.

Tack för det, grabbar! Även den gör sig exakt så bra i hörnet

som jag hade tänkt. Linnefärgat mot mina lila väggar. Där ska

jag njuta av mina koppar med varm mjölk, som numera, på

kvällstid, är mer en regel än ett undantag.

 

Klockan ringde 05.08. Av någon anledning var jag inte så snabb idag så när jag väl skulle åka så bokstavligt sprang jag runt i huset för att rafsa ihop mina saker. Skynda skynda! Gasa iväg till Lammhult - lämna bilen på verkstad (hoppasdeserattjagbehöverennybakrutevindrutetorkare). Halvspringa till busstationen i halka och snålblåst i -4 grader. Ögonen rann, öronen domnade bort och fötterna halkade. En småkylig morgon, så att säga. Nåja - när jag väl klev på bussen så var kortläsaren sönder, så jag fick åka gratis. Halvt tinad åker jag nu mot en ny dag på jobbet.

 

Så godmorgon från bussen :).

Till mitt hus. Till att ha ett hem. Det är absolut inget fel

på att bo hos mina föräldrar (gillar det rent av) men det

ska bli skönt att veta att man har alla sina prylar på ett och

samma ställe. Sådana enkla saker ger mig ro i själen. Jag

längtar efter att systematiskt få börja packa upp mina kartonger.

På samma sätt som jag systematiskt började packa ner i dem.

Med betoning på började. Jag vill flytta in nu. Jag har ju börjat

känna att det där huset är vårt.

 

Idag träffade jag mina fina brorsdöttrar. På gymmet för de skulle

på barndans. Moa underhöll mig när jag tränade och Thelma åkte

med mig hem. Vardagskärlek är bra avslut på min dag. Erik

startade också min dag med vardagskärlek när han skottade fram

bilen åt mig. "Jag älskar dej" i all ära, men det är kärlek!

 

Ett angenämt funderande dock. Vilken färg ska vårt

TV-rum ha? Eftersom jag är så lugn och sansad

(eller?) så behöver jag matcha det med en harmonisk

färg. För att ni nu inte ska tro att jag har en skev

självbild, så rättar jag genast mig själv till att jag

behöver kompletteras med en harmonisk färg. Så att

jag kan skapa mig en hörna där jag kan krypa upp

efter en dag av effektivitet, dynamik och äventyr.
Med en mugg varm mjölk ("pensionärsdryck", enligt

min man) i handen. Avslappning the Johanna way.

 

Eftersom ni också känner min planerande sida, så vet

ni att vi redan minskat ner antalet färgalternativ till två.

Och nej, vit är inte en av dem. Men det visste ni väl

också redan?

 

Jag känner en familj som saknar sin

pappa/make/morfar/farfar. Jag tycker

vi ägnar dem en tanke.

 

 

Höften höll för 7,5 km inomhuslöpning också. Vad den inte höll för var

utomhuslöpning, trots korta sträckor. Aj. Jag går därmed tillbaka till

försiktig inomhuslöpning. Och jag borde kanske söka hjälp för denna

envisa höft...

Efter julens träningsvila har jag kommit tillbaka starkare än någonsin.

Vilan känns därmed helt rätt prioriterad, trots att den egentligen var

ofrivillig. Vadå? Det är aldrig försent att dra lärdom i efterhand.

 

Den här dagen har dock bestått av att lasera tak. Det kan trötta ut vem

som helst. T.ex. så laserade sig Erik hela vägen till en powernap. Den

slagne hjälten reste sig sedan och fortsatte lasera...