Förra veckans bästa.

Du är så bra! Du är liksom en frisk fläkt, en liten sol som skiner,
det gillar jag! Lite humör, lite träning, lite plugg, lite jobbsök,
du delar med dig. Heja heja! Du gör mej glad, helt enkelt.

Tack, Fia - för all kärlek.

Och vem har vi här då?

Vem har hälsat på oss?






Jag gillar inte mina tänder.

Tror ni att min visdomstand som växer i sidled gör ont nu?
Tänk er att alla tänder växer upprätt och föreställ er sedan
en tand som växer in i de andra ifrån sidan. Den ligger ner.
Det fick jag se på mina röntgenplåtar när jag var hos tandläkaren.
Det jag funderar över är hur rötterna till den tanden ser ut. Än så
länge står jag på benen, men ett samtal till tandläkaren är
snart på sin plats. Ipren är min bästa vän tills dess.


Djävulen bär Prada, är nu på min TV.

Tre Kronor

Jag och min sambo plöjer igenom Tre Kronor-boxarna
sedan ett tag tillbaka. Erkänn avundsjuka? Det är så kul
att uppleva det om igen. Och därför tänker jag, i detta nu,
köra igång DVD:n och söndagslyxa. Ska jag unna mej lite
popcorn, tros?


Och tack vare min systers hjälp är jag nu väldigt nöjd.
Tack, snälla snälla du!


Imorgon - jobb.

Puss.

Känner du någon som skadar sig själv?

Ta en titt på det här - Aleris Strandhagen i Sävsjö

Hjälp, ring och tveka inte!

Kladdkakemuffins

Jag och min syster testade idag att baka kladdkakemuffins.
Ibland när jag bakar så krävs det ett par omgångar innan
jag får det riktigt bra. Men det blev bra till slut! Receptet
kommer ifrån Recepten.se. Jag tycker dock inte tiden i
ugnen stämde om man vill ha lite storlek på muffinsen.

Du behöver:
2 ägg
2,5 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
4 msk kakao
0,5 tsk bakpulver
100 gr smält smör
2 dl vetemjöl

Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret och låt svalna.
Vispa ägg och socker pösigt och vispa sedan ner vaniljsocker,
salt, bakpulver och kakao. Tillsätt vetemjölet och smöret. Vispa
ihop till en jämn smet. Klicka ut smeten i bakformar (fyll formen
ungefär till 3/4). Grädda i ugnen i ungefär 15 minuter. I receptet
står det 10, men de måste mena väldigt små muffins, för våra var
väldigt rinniga efter 10 minuter. Känn med en gaffel till önskad
konsistens. Låt muffinsen svalna och lägg sedan på en klick grädde
och bär till servering.


En innerlig längtan

Snön och kylan gör mig så lycklig. Jag längtar dock efter mer
livskvalitet. I form av rutiner och avslappning. Förhoppningsvis
kan jag unna mig det när den slutgiltiga uppsatsen är klar och
inskickad. Då får jag läsa klart Egoboost och kasta mig in i
Katrins värld i Dags att bli smal. Faktum är att jag ska unna
mig en stunds hobbyläsning nu på en gång. Det är jag värd.


Godnatt. Jag får återkomma med något mer matnyttigt imorgon.


Puss

Älska eller hata?

Att komplettera en uppsats efter att man tagit examen är
inte optimalt. Det kan jag nu konstatera efter en kväll med
ändringar. Jag tror jag spyr.


Jag har nu beställt Katrin Zytomierskas bok Dags att bli smal
- LCHF på mitt sätt.
Nej, inte för att jag ska börja med LCHF
utan för att jag älskar Katrin. Och för att hon är otroligt bra på
att peppa mig till träning. Är hon inte underbar? Hon står för det
hon tycker och kan skaka av sig negativ kritik och trakasserier
som om ingenting hade hänt. Och snygg är hon också! Jag lovar
att återkomma när jag läst boken.


Bild: adlibris.se


So long!



Firad i dagarna två

Akademisk avslutning på Elmia, lunch på Eksjöhofgårds
värdshus och hem för att varva ner. Min lördag bjöd sedan
på examenskalas för familjen minus Marcus, Marlene och
kottarna. Jag fick paket trots att jag sagt att jag inte skulle
ha några. Med hjälp av mamma bjöd jag på kycklinggryta
till huvudrätt och pannacotta till efterrätt.

Diplom mottages




Klassen uppradad





Lördagsdukning ala mamma





Hallon- och kiwipannacotta ala mig




Snön förgyllde vår kväll








Tack, alla. Verkligen tack.

Nej.

Jag började min tid i frihet med att bryta ihop och komma igen.
Efter examen nådde jag någon form av antiklimax av blandade
känslor, så jag lät tårarna trilla en stund av både stress, press
och ett virrvarr av känslor. Jag sprang rakt in i väggen. Trillade
bakåt och slog huvudet i golvet, kan man säga. Stressa ner får bli
mitt nya motto. Då kanske min kropp också ges en chans att återhämta sig.
Då kanske väggarna inte blir så hårda framöver.



Känner ett visst vemod.

Onsdagkvällen var både vemodig och hur mysig som helst.
Påbörjades med vin hos Senka, fortsatte med middag på
CasaGrande och avslutades på Murphy's. Vilka fina människor.
Älskar er av hela mitt hjärta. Självklart hade jag med mig kameran.





Ellen <3 Senka





Jag <3 Ellen




Jag <3 Senka




Senka, Ellen <3 Celia




Cissi <3 Sandra





Emelie <3 jag




Emma <3 Cissi



Imorgon väntar examen.

Och nu sitter jag här och undrar var rättvisan finns i att det
alltid är min tur att vara förkyld? Ja, det är jag. Igen. Nedrans
sabla virus - nu får du skaffa någon annan att trakassera.

Så vänder vi på bladet - och vad hittar vi väl där?

En framtid, förhoppningsvis. Examinationen gick åt pipan.
Godkänd men ändå dålig. Ja, det var lite oväntat. Jag brukar
sköta mig. Leva upp till förväntningar. Allas utom mina egna,
alltså. Nu får vi vända blad. Gör om, gör rätt och gå vidare med
livet. Det positiva som kom fram är att jag fortfarande är bra
på att uttrycka mig i skrift. Jag brukar alltid vara inne och peta
massvis i språket i en uppsats, men i er hittar jag ingenting att
peta i. Jag är imponerad av hur ni använder det svenska språket.
Det tackar vi för.

Jag tog mig sedan vidare till gymmet för ett boxpass med
min personliga instruktör - Matilda. Det råder inga tvivel
om att det var den bästa träningsformen att utföra efter
en sådan här dag. Och med tanke på att jag knappt kan
skriva eller ens lyfta en sked, så vore jag förvånad om
jag inte har träningsvärk i armarna imorgon. Och imorgon
ska jag bara umgås med världens bästa klass, så då tänker
jag inte ens tänka på min uppsats.

Puss.

Kort och koncist.

En anställningsintervju till inbokad - now we're talking!

Fick precis ett telefonsamtal från underbara Senka. Man
blir varm i hjärtat av hennes hurtiga Pusshej! som avslutar
alla våra samtal. Det gör ont att vi inte kommer ses så mycket
framöver, saknar dej redan - underbara du.

Ikväll ska jag verkligen inte göra något annat än titta på Dirty
Dancing och ha egentid. Träningen för idag är redan gjord och
det är fantastiskt, för just nu har jag huvudvärk.

Håll tummarna för mig imorgon kl. 15. Då gäller det att jag
försvarar min uppsats.

Puss.

Vill du vinna snygga träningskläder?

Gör så som jag! Gå in på My happy days eller Sailorswife,
följ instruktionerna och bli en vinnare av vrålsnygga
Pierre Robert-träningskläder.

Spenatsoppa med ägg och bacon

Ja, nu har jag äntligen gjort spenatsoppa. Och hur god blev den?
Underbar!

Du behöver:
200 gr fryst spenat
En gul lök
Ett paket bacon
8 dl grönsaksbuljong
1 dl matlagningsgrädde
4 ägg

Gör såhär:
Finhacka löken och hacka den tinade spenaten. Stek i en gryta.
Lägg i en grönsaksbuljongtärning och häll i 8 dl vatten. Låt koka
i cirka fem minuter. Häll i matlagningsgrädden. Kör ett varv med
stavmixern i grytan, för att dela lite på spenaten. Klipp baconen i
mindre bitar och knaperstek i en panna. Lägg sedan i soppan.
Hårdkoka äggen, skala och dela dem i mindre bitar. Ät sedan
tillsammans med soppan (lägg i soppan, om så önskas).


Lördagslyx.

Snälla, Johanna - jag orkar inte idag. Jag vill vila.
Min kropps ord till min hjärna när jag öppnade
ögonen idag. Planen var ett pass på gymmet, men
efter att min kropp bett så snällt om vila, så fick
det bli så.

Och ikväll kommer Bullen och Johanna på lördagsmys
- världsbäst!

Tror bestämt det är dags för lyxlördagsfika.

Puss.

Ramaskri.

Wow, vilket ramaskri det blev på min blogg av mitt förra
inlägg. Läsarna sköt i höjden och kommentarerna flödar
på facebooklänken. Tur att jag kan stå för att jag kommit
ut ur garderoben som endorfinslav. Och att jag pratar öppet
om det.

Kvällsreflektioner.

Ja, jag har åsikter. Och ja, jag hörs. Det får ni leva med.
Rörvik är för litet för åsikter. Frågan är om ens Lammhult
räcker till. Jag skulle passa som chef. Jag kan peka med
hela handen.

Tålamod är en fiskares bästa vän - det må jag säga.

Gissa vem som ska på anställningsintervju? Jag säger inte mer än så.
Bara det är ju värt att fira. Jag är så lycklig.



Ugnsrostat med vitlökssmak

På en restaurang i Göteborg fick jag smak på ugnsrostad potatis med vitlökssmak.
Undrar hur de gjort det
, tänkte jag. Så jag provade igår! Det blev inte riktigt så bra
som kocken på Mezo lyckades med, men det blev gott. Och eftersom jag inte äter så
mycket kolhydrater så blandade jag med zuccini, palsternacka, paprika och morötter.
Sedan pressade jag över 2-3 vitlöksklyftor, hällde på olja och kryddade med salt och
peppar. In i ugnen på 225 grader tills det fått en fin yta. Detta serverades med stekt
älginnanlår och höstig brunsås. Vilken husmor jag är va!




Rygg

Sådär. Ni som undrar hur jag tränar (ni är några stycken i alla fall)
- nu ska ni få ett övningsbanksinlägg igen.
Ryggövningar är också något som jag gör hemma utan några som helst vikter.

Lyft höger arm och vänster ben. Byt sedan och kör hela tiden motsatt arm
och ben. Busenkelt!





Lyft båda armarna och båda benen. Vissa anser att man ska låta bli att lyfta
benen för att det kan skada ryggen. Det har aldrig hänt mig, dock.




Gå upp åt sidan med armen i position enligt nedan. Håll kvar några sekunder.





Håll armarna som på bilden och lyft kroppen med ryggen. Tänk på att slappna
av i rumpan - den vill gärna hjälpa till att hålla upp kroppen, men det får den
inte!





Enkelt - möt arm och ben på det här viset.




Lyft överkroppen och benen. För att variera brukar jag sträcka ut armarna
framåt när jag är uppe. Man kan också hålla kvar som på bilden och vrida
huvudet först åt höger och sedan åt vänster. Vissa anser, även här, att benen
bör vara kvar på marken, för ryggens skull.




Lycka till!

Let's move on

Nu är glada julen slut slut slut. Julegranen dansas ut ut ut.
Ja, hos oss är julen som bortblåst och det är rätt skönt. Får
man säga det redan? Ja, det får man. Jag älskar julen men
jag älskar också när livet går vidare.

Och nu försöker jag inspirera min sambo till ett hälosammare
liv. Ja, för att han vill det själv. Han vill ha hjälp med att lägga
upp en schysst träningsvecka, rätt kost och någon som hjälper
honom på gymmet. Han menar dock inte mig, men jag fullkomligt
vrålar Jag kan! Jag kan! och hoppar jämfota. Vi får se om han
nappar...


Release me.
- Agnes

Calleth you Cometh I

En The Ark-egensnickrad version av If you call, I come.
På The Arks sista spelningar tillägnade de låten
Calleth you Cometh I till sina fans med motiveringen
- När helst ni ropar så kommer vi. Vår musik kommer
alltid att finnas för just er.

Jag tog fasta på detta och hyllar nu mina idoler föralltid.



Nu är det officiellt, Ola. Ropar du, så kommer jag. Calleth you Cometh I.

Ja, jag tittar.



Självklart sitter jag klistrad framför The Voice Sverige. För att programmet är bra?
Nej, för att Ola Salo är med såklart.

Ett tappert försök.

Idag var en sådan dag på jobbet, som krävde en hög med egenterapi
på vägen hem. Jag lyssnade och toksjöng till något så enkelt som The
Pinks, för att komma ner på jorden och in i verkligheten igen. För att
kunna ta mig in i en lugn sfär, så jag inte dyker in i hemmet som ett
åskmoln. För att ge mig själv en chans att inse att det inte är värt att
stressa upp sig över materiella ting, speciellt inte efter arbetstid. Jag
vet inte om jag direkt lyckades. Försöka duger gott vissa dagar.





Syskonkärlek är den bästa.



If you told me to cry for you, I could
If you told me to die for you, I would
Take a look at my face
There's no price I won't pay
To say these words to you
I will love you, baby
Always
And I'll be there forever and a day
Always
I'll be there till the stars don't shine
Till the heavens burst and the words don't rhyme
And I know when I die, you'll be on my mind
And I'll love you
Always

- Bon Jovi


Back on track - minst sagt.

I'm back! På trötta ben tog jag mig igenom 7,8 km löpning i ett lagom tempo,
närmare bestämt 40 minuter. Det kändes att jag inte sprungit med någon reda
på över en vecka. Efter 5 km kände jag mig lite lätt döende, men skam den som
ger sig! Direkt efter pumpade jag livet ur mina muskler, så nu kommer
träningsvärken som ett brev på posten. Jag var så lycklig när jag kom hem från
gymmet att jag sjöng på Pink & Rock 'n roll ända tills jag fått av mig träningskläderna.
Den låten fastnar gärna på hjärnan när man umgåtts med mina brorsdöttrar en hel
dag. Vi har nämligen ägnat tre och en halv timma åt att bada idag. Kana ner, trappa
upp, kana ner, trappa upp, kana ner... Och på vägen dit och hem lyssnade vi på inget
mindre än The Pinks! Hemvägen innebar också en tävling om vem som hade långast
godisrör. Mina prinsessor äger!


Fight fire with fire!

Det är jag som bestämmer.

Nu är jag sur! Min kropp verkar ha bestämt sig för att
jag aldrig mer i mitt liv ska få träna. Jag hade dagens
pass så planerat och så utstakat. Efter inventeringen
skulle jag direkt upp till gymmet för ett hårt pass
eftersom jag ny är frisk och allt. Vad händer? Århundradets
huvudvärk drabbar mig. Spänningshuvudvärk brukar jag
kunna träna bort, men den här är av typen jag måste sova
eller äta bort. Ja, jag kan mina huvudvärkar. Acceptera,
käka ipren och stänga ögonen är vad som gäller idag,
tror jag. Det är blä.


Nu ska jag sura lite till.

Bättre och bättre.

En bra start på det nya året är när jag vaknar upp och är
bara lite hostig. Jag tar mig nästan friheten att friskförklara
mig, men väljer att vänta med träning ytterligare en dag. Bara
för att jag (läs: min sambo) är så klok. Den här gången vill jag
inte ha bakslag. Nu ska julgodiset bort!


Och det nya året är här. Jag älskar när det blir nytt år. Jag kan
inte sätta fingret på varför, men på något sätt så påminner det
mig om att jag, hela tiden, går mot underbara tider med fantasiska
människor runt mig. Och just när jag tror att åren inte kan bli bättre
så blir det alltid just bättre. Och första delmålet för det här året är
examen om exakt 19 dagar. Mycket talar för att 2012 blir ett av de
bättre åren någonsin. Ska vi ta och satsa på det, hörni? Det tycker jag!




Och jag har fått mitt första smeknamn någonsin (Nej, Ulle, Jojo
räknas inte). Tack, farbror Andy!

Gott nytt år!