Väx, fötter, VÄX!

OK, here it comes:

Det börjar reta mej att det är omöjligt att få tag i skor
om man har mindre fötter än storlek 36. Och OM man nu
skulle överväga att PROVA en 36:a, så är den slut i varenda
butik.

Skärpning, skobutikerna! Jag orkar inte springa Sverige
runt för att gynna er!



Skolstart.

Mycket är som vanligt. Men bussen går åt fel
håll - nackdel Johanna. Ny buss insatt vid 12:00
- fördel Johanna. Utskriftssytemet var wacko på
morgonen - nackdel Johanna. Men det kommer bli
bättre med tiden - fördel Johanna.

Flera av mina klasskamrater kom tillbaka sundare
och fräschare än någonsin. När jag frågade efter
receptet fick jag svaret: "Vi har lagt om vår kost".
Okej. Jag borde börja mitt nya liv.
Jag gör det när cupcakesen i kylen är slut.

Pusshej!

Jag är lyckligt lottad.

Eksjö stadsfest är mysigt ändå. Och vitt vin är gott ändå.
Trots att bakfyllan liknar en käftsmäll och ett
hårt slag i magen. Och det ÄR mycket kärlek i luften
när Takida spelar. Och en hel del kärlek mellan mej
och min Emma.



Idag har jag bakat cupcakes för glatta livet. De slukades sedan
på söndagsfikat hos kära bror och fina brorsdöttrar. Och jag kan
nästa lova att det inte finns mycket som är så kul som det här:



Mina brorsdöttrar är fulla av äkta kärlek. Det måste jag få säga.
För vad är mer kärleksfullt än följade samtal:
Liten T: Hanna, ka ni vara här liten tund till?
Jag: Ja, vi går nog hemåt när det slutat regna.
Liten T: Det ska regna hela dan. Ni ka vara här länge.

Jag har förmodligen universums finaste tjejer i mitt liv.
Det tror jag verkligen.

Nästa på schemat - biffar till kvällens kvällsmat: biffmacka.

So long!

Slut på det däringa lata.

Egentligen har jag hur mycket som helst att göra.
Egentligen borde jag städa färdigt det jag påbörjade
igår. Och egentligen borde jag cykla bort till Ekgatan
och börja plocka ur/städa mitt flickrum. Egentligen borde
jag klä på mej och borsta tänderna. Egentligen borde jag
vattna blommor både här hemma och på Ekgatan.
Egentligen borde jag börja planera för kvällen. Undrar
verkligen om jag har något vin.
Egentligen borde jag inte lata mej.

Så nu ska jag inte lata mej mer. Projekt "plocka-i-ordning-
i-flickrummet" är påbörjat! Dags för effektivitet, så jag
vänjer mej inför den stundande skolstarten.


It's time to move your body!

Egentid är bra skit.

Efter två dagar av Senkamys har jag nu krupit upp i soffan
med min laptop. Erik hade längtat efter mig ungefär så mycket
att han åkte iväg på fotboll ikväll. Men det gör mej inget.
Egentid är numera något som uppskattas istället för att
överskattas. Så jag kör ett TV-race med Sveriges värsta
bilförare, Livräddarna på Bondi Beach, Vänner och En
djävulsk romans. Eller Beck. Eller Se upp för dårarna.
Ingen av dem går att se för många gånger.

På måndag ska jag tillbaka till Jönköping. Delade
känslor. Jag är inte det minsta rastlös och hade kunnat
vara ledig hur länge siom helst. Men samtidigt - ju
fortare det sätter igång, desto fortare närmar jag
mej slutet. Jag är så arbetssugen. Men framför allt
är jag så otroligt sugen på att gå vidare med mitt liv.
Snart har jag stampat i pluggrutan tillräckligt länge.

So long!

Onsdagsmys




Jönköpingsabstinens stillad.

Efter en dag med liiiite shopping (ja, jag menar lite),
sitter nu jag & Senka och vräker i oss godis framför Vänner.
På LIDL (och nu vill jag påpeka att det är affären Senka ALLTID
handlar i) hittade vi varken vispgrädde eller papperspåsar till
lösgodiset (det ska också tilläggas att båda fanns mer än synligt).
Efter att ha frågat samma butikstjej om uppenbara saker två
gånger, så bestämde jag att jag hellre gick ur butiken tomhänt än
att fråga om någor mer. Men resten hittade vi :). Inklusive en fluga på
BikBok:



Och en godisgris i soffan:




Kycklingpaj

För den hungriga kommer här världens godaste
kycklingaj. Den är inte som en vanlig paj, den är
mycket mycket krämigare! Helt oslagbar. Tyvärr
var jag så hungrig när jag tog ut den ur ugnen,
så jag hann inte tänka "kamera. fota". Så bild saknas.

Till degen:
2,5 dl vetemjöl
100 gr smör
2,5 msk vatten

Till fyllning:
2-3 kycklingfiléer eller 1 grillad kyckling
1 burk champinjoner
3 msk mjöl
3 dl vispgrädde
3 kryddmått salt
3 kryddmått peppar
1/2 hönsbuljong + 2,5 dl vatten

125 gr ärtor
1 röd paprika
Riven ost

Gör såhär:
Stek kycklingen. Fräs champinjonerna tillsammans med paprikan.
Rör ner mjölet. Späd med buljong + grädde. Låt koka 5min.
Lägg i kycklingen och krydda. Slå på röran på pajdegen. Strö över
riven ost. Grädda i ca 30min (225 grader).

Den som inte provat, bör prova!


Converse..

.. i svart. Det har jag fått av min mamma. FÅTT!
De var för små för henne.

Min mamma är snäll.


Fall 2010.

Jaha. Här sitter man nu, lite lätt ångestfylld men samtidigt mycket
lättad över vardagens intågande, och undrar vart sommaren
tagit vägen. Är det inte samma visa varje år? Man vet oftast
inte vad man ska känna när hösten tränger sig på. JAG vet
i alla fall vad jag känner:
Fram med de gula löven. Låt mörkret sänka sig, så vi kan tända ljus.
Ta på den tjocka tröjan och kryp upp i soffan efter en dag i höstkylan.
Det är något speciellt med att sitta inne, kika ut genom fönstret
och inse att man inte behöver gå ut mer förrän imorgon.
Dessutom väntar en hel del höstspex på mej: Erik fyller 30.
Senka fyller 21. Två pass spinning varje vecka. Spökvandring i
Göteborg stad. Julstämning på Liseberg. Och mycket mycket mer.

Så: Jag tycker vi välkomnar höst 2010, för den kommer bli minst lika
bra som sommaren som gått!



Uppladdning - nerladdning - omladdning.

Tackar Zon, familjens stöd och mina knäns tålamod för gårdagen!
Jag sprang, jag kom i mål och jag var inte ens trött. Nu kan mitt knä
kyssa min vältränade bakdel!

Nu laddar vi om, Elen!


Zon.

Intensiv zonbehandling och vila är mitt sätt att ladda
för loppet ikväll.

Nu köööööör vi!!


Det finns en längtan.

Första jobbdagen för den här veckan avklarad - One to go.
Efter det drar jag till storstaden för att möta Midnattsloppet.
Må Gud vara med mig och må mina knän hålla i åtminstone
3km. Då kan jag lyckas komma i mål inom den obligtoriska
tidsramen. Men 3km är egentligen alldeles för lite.

Och förresten så längtar jag efter solen. Närmare
bestämt den som finns i Australien. Livräddarna
på Bondi Beach rullar på min TV och jag längtar
tillbaka så det värker i hela hjärtat. Sydney är
min drömstad. Sydney är vackert. Sydney är.. långt bort.
Me söker du sol, bad, äventyr och vackra vyer i en och
samma stad - åk till Sydney. Det hade jag gjort.


Foto: Johanna Nyberg


Bildbevis på brorsdottermys

Den glömska fastern lyckades inte få med sej
kameran när det vankades brorsdottermys. Men
en 4 år gammal mobil kan ju också komma till
användning.
Såhär såg det ut i Matildas soffa under lördagkvällen:


En bit kärlek

Det finns förmodligen få saker som gör mej så varm
inombords som kärleksfulla och mysiga brorsdöttrar.
Som när liten T kommer med sin snutte, tittar på mej med
de blå ögonen och säger: "Hanna, jag vill sitta din knä".
Eller när Moa ritar ett hjärta, klipper ut det och hänger
det på kylen (det var iofs till Matilda, men ändå..).
Eller när Moa, mitt i affären, vill bli buren för att hon
fryser och vill värma sig på mej.
Och vi har badat. Ätit kycklingspett. Vräkt i oss chips
och ostbågar. Spillt köttfärssås i soffan. Ätit glass.
Sjungit.
Och jag bli varm i hjärtat av att umgås med min syster <3.

Projekt "Träning av knä" är igång i form av powerwalks.
Igår rev jag av 7,8km i en rasande fart. Idag - träningsvärk
som spelar i en helt egen division. Men knäet har inte
protesterat en gång. Värt! Snart kan jag springa igen.
Nu, om någon gång, behöver jag envisheten som jag inte
har några problem med att plocka fram i vanliga fall.

I will love you, baby. Always.

Tumme upp för svamp

Galen kund back on the phone på jobbet idag.
Han är inte klok någonstans.

Kantarellmacka är galet gott. För mej som inte är
någon skogsmänniska, så smakar kantarellerna
ännu bättre om jag slipper plocka dem. Då kommer
svärföräldrarna till undsättning. Det bästa är att Erik
inte äter svamp, så jag behöver inte dela med någon.


Schemakoll.

Det finns potential för en hel del skolk under hösten.
Vilket jag egentligen inte borde skriva, eftersom pappa
läser detta. Men allvarlig talat, när det står
"Vetenskapens dag" på schemat så kan jag inte läsa
annat än "Skolk". Och har man en bit att åka så läser
man "Skolk" på ställen där det står "Arbetsterapins dag"
också. Allt som inte är vrålviktigt går fet bort.

Dagen på jobbet har bestått av betydligt mindre hot.
Glad stämning. Trevliga kunder som, och nu citerar jag,
"tackar för en otroligt schysst service". Man blir glad.
Nästan tårögd, faktiskt. Lunch hos min kära syster, som
hade lagat kyckling i ugn och ris. Bäst är hon.

I love you more today than yesterday.
I love you less today, less than i will tomorrow.
Som pappa alltid sjungit för mej.

Djupa andetag.

Dagen har gått lite i ilskans tecken. Kund, som kan
kallas gravt upprörd, ringde på morgonen. Han gav
inte upp, utan lyckades förpesta tillvaron för oss
alla tre på vår lilla avdelning. Hot med polisanmälan
och fula ord regnade över oss. Sedan gick skrivaren
sönder, så jag fick inte ut ett enda ordererkännande.
Sedan ringde en kund prick 16:58, som inte hade några
planer på att lägga på vid 17:00, när jag hade tänkt att
gå hem.

Nu är jag dock hemma, återhämtad och nyduschad.
Imorgon gör vi om det.

Och nu tycker jag att Jerry Williams äger Allsång.

'Bout nearly twenty years ago
I heard this thing called rock 'n roll
It hit me riht between the eyes
It left me almost paralyzed.

Torpet är i ordning.

Ordningen börjar bli någorlunda återställd på jobbet.
Örjan har redan varit tillbaka i några veckor och idag,
när jag klev in på jobbet upptäckte jag att IP var tillbaka
på sin plats. Ewa är tillbaka på inköp och cheferna börjar
sakta men säkert droppa in. Ordning på torpet gillar jag.
Själv jobbar jag en vecka till. Det är enligt schemat, ska tilläggas.


Mor & far har återvänt till GBG. Jag vet inte riktigt om jag gillar
det, det var mysigt att ha dem hemma. Men. MEN - nästa vecka
får storstaden celebert besök i form av bönder från Småland!
Då får jag träffa mamma & pappa igen. Föräldrar är bra, mina
föräldrar är bäst.
Om inbjudan till Ellen & Johan står kvar så ska vi invadera deras
lägenhet med inflyttningspresent. Och pepp till Ellen som ska springa
Midnattsloppet. Det som gör ont i hjärtat är att hon ska springa
utan mej. Eller så går jag - beslutsångest? Jo. Bestääääm åååååt meeeej då!
Allvarligt talat - bestäm åt mej.


Vi kan väl dela en pava vin,
här bland blommor och bland bin?
- Marcus Nyberg

Semester del 6

Storkalas igår - mycket lyckat. Folket kom bra överens
och det tog väl cirka en timme innan Signe kände sig så
bekant med min syster att hon lämnade vidare sina redan
färdigtuggade godisar till henne.
Idag - helt slut. En powernap på 1,5 h blev ett tvång om jag
ska orka med kvällen.
Åldern tar ut sin rätt, som det så moget heter.

Nu - kvällsmat. Tacobiffar på hönökaka + oboy. I so deserve it.

Och nu undrar jag vart min semester tog vägen. Den var på tok för kort.
Hoppas på längre nästa sommar, för då har jag planer. Stora planer.
Som involverar mitt favoritställe Italien. Det ni!

Hejsvejs!

Semester del 5

Ett försök på endast 4km i löparskorna. Status: Smärta efter 3km.
Rask promenad resterande bit av rundan. Det här går inte. Det gör
ont i mej, men det är nu dags för insikt. Midnattsloppet - vi får
mötas nästa år istället. I år får jag nöja mej med att heja. Förlåt, Ellen.
Men det värsta, och då menar jag DET VÄRSTA, är att jag har varit
så enormt nöjd med att min kropp kommit igång och utvecklat ett
beroende av träning. Jag kände mig lätt som en fjäder. Nu - tung
som en sten. Och aldrig får jag uppleva den fysiska tröttheten som
kryper på en på kvällen efter ett tungt pass.

Idag ska jag i alla fall försöka glömma mina nederlag och istället
laga 4kg kyckling och 2kg tacobiffar till två kalassugna släkter.
Erik fyller 30 i oktober och det firar familjen Nyberg och familjen
Svensson idag. Och det är i alla fall mys!


I'd rather go to the devil below than to waste my time in heaven.

Semester del 4

Ibland känner jag bara att en del saker som en del
kläcker ur sig inte är okej. Det har retat mej hela dagen.


Semester del 3

Längtan efter små söta brorsdöttrar stillad. Vi har hunnit med
att hoppa på studsmattan. Björnen sover. Leka i lekstugan.
Plocka vinbär. Vattna morötterna. Trilla från lekstugekanten
(gäller bara liten T). "Visst är mina barn gulliga? Man vill ju
bara pussa på dem"
sa Marcus sedan när de båda flickorna
slogs, nöp varandra, grät och skvallrade om vartannat. De
är som barn ska vara, tycker jag. De är kärlek.

Kvällen har gått i lugnets tecken, med kvällsmat bestående
av lax, klyftpotatis och gräslöksås. Tumme upp! Ett besök
hos svärmor resulterade i att hela handlelistan till Eriks
kalas numera finns skriven. Mat. Vin. Läsk. Efterrätt. Allt.
Nu ska vi bara "slänga ihop" allt också, sedan är gästerna välkomna!

Nu - film? Fint med semester.

The only human right for which I'm gonna fight is eveybodys right to some time feel irresistable.

Semester del 2

Vaknade 10.31 av ett SMS. "11-kaffe?". Jatack!
Upp. Sätta upp håret. Borsta tänderna. På cykeln bort
till Jocke för fika/frukost. Sedan blev det bus med barnen.
Jag höll mej med Signe, eftersom de andra spelade fotboll.
Då gäller det att jag lyser med min frånvaro. Det är inte
min specialitet.
Men Signe & jag gungade och hoppade studsmatta.
"Signe hoppa - Hanna hoppa". "Signe nej titta Noras
pappa"
(hon blev visst lite skraj för Pär).

Eftermiddagen har spenderats på balkongen med en god
bok. Det är semester för mig. Jag behöver inte åka bort.
Behöver inte "göra" saker hela tiden. Jag är nöjd om jag
får slå mej ner med en bok och vara där solen är (det sistnämnda
verkar i och för sig vara lite för mycket begärt för tillfället).
Det regnar i alla fall inte. Men lite sol hade inte skadat mitt
bleka skinn.

Vill också tillägga att det värker lite i fasterhjärtat av
längtan efter små söta brorsdöttrar.

Det är föralltid du & jag.

Semester del 1

REA REA REA REA. Överallt i Götet lyser skyltarna.
Och efter att ha flängt en dag i storstaden var det
fantastiskt att få komma ut till landet i Vallda. Spenderade
natten där. Vidare till köpcenter i Kungsbacka. Vidare till
Freeport i Kungsbacka. Tillbaka till Götet. Mer rea idag.
Helgen känns i kroppen. Framför allt i mina knän, som
inte uppskattar varken flängande eller mor & fars tre
trappor upp till lägenheten. Men. MEN. Min själ är mer
än nöjd med vad man kan få ihop för 530 kr och självdisciplinen
lyste med sin frånvaro:


Om man är positiv som fan så går allting bra!
- Magnus Uggla