Johanna

Nej, bara kaos. Olikt mig. Jag brukar leva mer efter det

här med organiserat kaos. Allt som är oorganiserat brukar

jag hålla mig ifrån. Och ni känner ju mig. Alltså - ikväll började

jag styra upp mitt sovrum som har bestått av mängder - och jag

menar mängder (jag kan inte förstärka ordet nog) - av plastpåsar

och väskor med kläder i. Jag grävde mig längst ner för att reda ut

vad jag hade och vart jag hade det. Det lyckades och jag kan nu gå

igenom sovrummet.

 

Dagens träning bestod idag av 8km löpnin, på löpband

(ingensmärtaihöftensånästagångsatsarjagpåmilen). Svettades

mig sedan igenom ett aningens krampaktigt benpass, eftersom

Robin pressade mig att öka på vikterna med 5kg när jag kör de

obligatoriska squatsen. Tack för det, Robin. Inväntar träningsvärken

och ökar på vikt nästa vecka igen.

 

.. Är över. Nu är vi Lammhultsbor och sover

vår första natt på plats i huset. Mina ben 

är så trötta av packning, flytt och städ. 

På eftermiddagen plågade jag dem dessutom 

med ett spinningpass. Det är hårt att vara 

mina korta ben idag. Eller alla dagar, tror jag. 

 

Imorgon tar jag bussen till jobbet. 

 

Godnatt!

Jo, men det är nog så att vi börjar bli inlyttningsredo.

Köket har tagit form och ser helt underbart ut. Exakt som

vi hade tänkt och planerat det (föga förvånad över vår

förmåga att planera).

En styck soffa levererades idag av fin fd kollega med bärhjälp.

Tack för det, grabbar! Även den gör sig exakt så bra i hörnet

som jag hade tänkt. Linnefärgat mot mina lila väggar. Där ska

jag njuta av mina koppar med varm mjölk, som numera, på

kvällstid, är mer en regel än ett undantag.

 

Klockan ringde 05.08. Av någon anledning var jag inte så snabb idag så när jag väl skulle åka så bokstavligt sprang jag runt i huset för att rafsa ihop mina saker. Skynda skynda! Gasa iväg till Lammhult - lämna bilen på verkstad (hoppasdeserattjagbehöverennybakrutevindrutetorkare). Halvspringa till busstationen i halka och snålblåst i -4 grader. Ögonen rann, öronen domnade bort och fötterna halkade. En småkylig morgon, så att säga. Nåja - när jag väl klev på bussen så var kortläsaren sönder, så jag fick åka gratis. Halvt tinad åker jag nu mot en ny dag på jobbet.

 

Så godmorgon från bussen :).

Till mitt hus. Till att ha ett hem. Det är absolut inget fel

på att bo hos mina föräldrar (gillar det rent av) men det

ska bli skönt att veta att man har alla sina prylar på ett och

samma ställe. Sådana enkla saker ger mig ro i själen. Jag

längtar efter att systematiskt få börja packa upp mina kartonger.

På samma sätt som jag systematiskt började packa ner i dem.

Med betoning på började. Jag vill flytta in nu. Jag har ju börjat

känna att det där huset är vårt.

 

Idag träffade jag mina fina brorsdöttrar. På gymmet för de skulle

på barndans. Moa underhöll mig när jag tränade och Thelma åkte

med mig hem. Vardagskärlek är bra avslut på min dag. Erik

startade också min dag med vardagskärlek när han skottade fram

bilen åt mig. "Jag älskar dej" i all ära, men det är kärlek!

 

Ett angenämt funderande dock. Vilken färg ska vårt

TV-rum ha? Eftersom jag är så lugn och sansad

(eller?) så behöver jag matcha det med en harmonisk

färg. För att ni nu inte ska tro att jag har en skev

självbild, så rättar jag genast mig själv till att jag

behöver kompletteras med en harmonisk färg. Så att

jag kan skapa mig en hörna där jag kan krypa upp

efter en dag av effektivitet, dynamik och äventyr.
Med en mugg varm mjölk ("pensionärsdryck", enligt

min man) i handen. Avslappning the Johanna way.

 

Eftersom ni också känner min planerande sida, så vet

ni att vi redan minskat ner antalet färgalternativ till två.

Och nej, vit är inte en av dem. Men det visste ni väl

också redan?

 

Jag känner en familj som saknar sin

pappa/make/morfar/farfar. Jag tycker

vi ägnar dem en tanke.

 

 

Höften höll för 7,5 km inomhuslöpning också. Vad den inte höll för var

utomhuslöpning, trots korta sträckor. Aj. Jag går därmed tillbaka till

försiktig inomhuslöpning. Och jag borde kanske söka hjälp för denna

envisa höft...

Efter julens träningsvila har jag kommit tillbaka starkare än någonsin.

Vilan känns därmed helt rätt prioriterad, trots att den egentligen var

ofrivillig. Vadå? Det är aldrig försent att dra lärdom i efterhand.

 

Den här dagen har dock bestått av att lasera tak. Det kan trötta ut vem

som helst. T.ex. så laserade sig Erik hela vägen till en powernap. Den

slagne hjälten reste sig sedan och fortsatte lasera...