Johanna

Det var diagnosen massören ställde på mig 

idag. Du kan tänka lite som att musklerna 

är skrynkliga. Sedan sträckte han ut dem, 

vilket gjorde fruktansvärt ont men var så 

himla befriande. Nu måste jag göra det jag 

inte är så bra på - ta det lugnt, trappa upp 

utomhuslöpningen successivt och försiktigt 

och inte pressa på för hårt. Det här fixar jag. 

Rekommendationen var också att köpa en 

rulle att sträcka ut lårmusklerna på och att 

komma igång med någon form av rörlighetsträning.

Next step: möta upp pt på gymmet och

planera. 

 

Bort med dej, onda höft. 

Det här receptet måste ni bara prova. Det är så enkelt och

så himla gott.

 

Du behöver:
Cirka 1 kg frysta kycklingfiléer

4 dl grädde

1 burk creme fraiche

En halv dl sweetchilisås

Lite mindre än en halv dl kinesisk soya

 

Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda grädde, creme fraiche, sweetchilisås och soya i

en bunke.Lägg de frysta filéerna i en form. Häll över såsen.
Låt stå i ugnen cirka 1 h. Ta ut och dela filéerna i mindre bitar

efter 30 minuter. Vi åt sedan detta tillsammans med ugnsrostade

grönsaker. Tipp topp!

 

Roligt det här med hur man ändrar de perspektiv man har

på saker och ting när man är mitt i förändringar i livet.

Efter att jag renoverat kök och flyttat så består min dagliga

lycka av att det existerar ett skafferi i mitt kök, att jag har en

besticklåda där ALLA bestick ligger samlade och att jag numera

vet var jag har mina bakformar.

 

Definitionen av ordet spänning har också modifierats en aning.

Just nu väntar jag spänt på att diskmaskinen ska bli klar. Kommer

disken vara fri från kalkfläckar den här gången? Kommer jag

behöva köpa sköljmedel? En husägares funderingar och vardag.

 

Gillar hur man lär sig att uppskatta och bli underhållen av de

små sakerna i livet :).

 

En Hollandsresa med jobbet och en kraftig förkylning på det

har gjort att jag har rört på mig en gång på snart tre veckor. Jag

sitter just nu och surar över att jag inte fick följa med och träna

med Jens den här lördagen heller. Jag har en sjuk längtan efter

träningsvärk och står snart inte ut med att vila mer. Fördetärsåtråkigt.

 

Nåja, jag får fint sällskap i soffan ikväll i alla fall. Erik ska in till Växjö

och gå på nationalteatern med min pappa, min bror och mina två

farbröder. Jag tycker att mammas svar på frågan om hon ville följa med

säger en hel del - "Nej, Gud bevare mig väl!" Jag hade dock kunnat vara

en fluga på väggen all night long, för deras humor är svårslagen.

 

Duschen nästa! Det får bli mitt förmiddagsprojekt...

 

 

 

Fick idag snällt (och på order av en mängd 

arbetskollegor) lämna mitt arbete 13.15. De 

var så envisa att de sa att de inte vill se mig 

på jobbet igen förrän tidigast måndag. Och 

såhär i efterhand när jag sovit och druckit 

varm mjölk så måste jag säga att jag håller 

med dem. Men jag tänker inte vara sjuk länge. 

Vilavilavila. Återhämtaåterhämtaåterhämta. 

 

Ikväll blir det TV och soffan, med de jättevarma nya klippanplädarna, som mor och far gav

oss i inflyttningspresent. 

 

 

Jaha, bilen på verkstad och jag på bussen. 

Motortemperaturen var visst för hög. Det var 

bara att köra den till akuten för omplåstring. 

Så jag spenderar nu en stund på 270:an innan 

det är dags för en ny tuff dag att ta form. 

Det är skönt att åka buss. Undrar om min 

man tycker det också. I 6 dagar har han 

pendlat kollektivt och har då haft en dag då 

kortet inte funkade för att han som sålde det 

"inte kände till rutten så bra", en dag då bussen 

hem var försenad och idag då bussen inte kom 

alls. 

 

Godmorgon!

De praktiska bitarna med att ha hus börjar 

sakta falla på plats. Pappa och mamma har 

idag löst mysterierna tvättmaskin, torktumlare, 

diskmaskin, läckande kran och svarta fläckar 

i badrumstaket. Jag är enormt tacksam. Jag 

har nu kunnat både tvätta och tumla ikväll. Och 

gå till affären kl. 18 en lördagkväll anser jag 

vara rena lyxen. Innan matlagning kan påbörjas 

i det Hugossonska hemmet krävs dock en del 

detektivarbete och viss släpning av kartonger. 

 

Uppkrupen i min soffa - första gången sedan vi 

flyttade in - myser jag nu under plädarna mor 

och far gav oss i inflyttningspresent. Och 

Matilda är här. Det blir bara bättre och bättre.