Det finns en gräns.

Förlåt för mitt extremt dåliga bloggande. Sällan har jag
varit såhär stressad i hela mitt liv. Praktik. Plugg. Träning.
Jobba. Kalas. Plugg. Träning. Eriks födelsedag. Praktik.
Träffa vänner. Baka. Kalas igen. Träning. Plugg. Leta referenser.
Rida med flickorna N. Träning. Plugg. Ringa tandläkaren. Ringa
blodcentralen. Handla. Planera. Slösa tid på en buss.

Och nu vet jag vad så många av er tänker. "Träna mindre".

1. Det gör jag redan. Har raderat ett pass ur kalendern.
2. Det är den enda avslappningen och fritid jag har just nu.

Jag vore rent av dum om jag minskade mer på den lilla fritid,
som redan knappt existerar. Resultat: imorgon natt och hela
fredagen ska det pluggas. 10 timmar över i veckan för studier?
- kiss my ass! Möjligen om man inte pendlar och inte har ett
liv utöver skolan. Som vissa inte har - jag vet - men den gruppen
är i alla fall underrepresenterad. Jag spyr på det här på riktigt.
Spyr! Inget hade varit bättre än att få jobba just nu.

Kommentarer
Evelina säger:

Träna på du! VI arbetsterapeuter vet ju hur viktigt det är med meningsfull aktivitet :) Och träning sägs ju motverka stress med.. SÅ tänk vad stressad du hade varit om du inte hade tränat! :D

2011-10-26 | 22:23:46
Bloggadress: http://evelinalantz.blogg.se/?tmp=190635

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback