Det går bra nu.

Efter en dag i skolan och ett hårt (!) träningspass på gymmet,
sitter jag nu nedkrupen i soffan. Gång på gång får jag det
bekräftat för mig att jag är för envis för mitt eget bästa. Och
det älskar jag mig själv för, och tackar pappa ödmjukast för den
egenskapen. Efter dagens löppass undrade jag om min sista stund
var kommen. Men jag återhämtade mig och gav mig på ett kortare
benpass och ett lite längre magpass. Hoppas på träningsvärk! Mer
än vad jag redan har, vill säga.

På onsdag bär det av till Göteborg och på torsdag ska jag följa
med Ellen på ett Indoor walking-pass. Hur ska detta gå? Jag
blir nästan lite nervös av att inte träna på hemmaplan i mitt
trygga lilla gym.


Nu måste jag fila lite på mitt personliga brev. Igen!

Pusshej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback