När Sigrid skriker...

... Din jävla sadist! åt mej så vet jag att
jag har gjort ett gott jobb som "spinninginstruktör".

På vägen hem från gymmet fick jag stanna mitt på järn-
vägsspåret. Det känns inte riktigt bra att behöva stanna
där. Såhär var det: Bommarna var nere när jag kom. På
andra sidan spåret stod två bilar. Vi som kör på Lillevägen
ofta - vi vet att den oskrivna regeln säger att om du står på
"Rörvikssidan" så släpper du förbi de som står på andra sidan
eftersom det är så lite utrymme på Lammhultssidan. Så när
bommarna gick upp började jag köra. Möter första personbilen
och det gick bra. Andra personbilen hade släp, vilket gjorde
att jag fick hålla åt sidan mitt på järnvägsspåret och stanna där
för att släppa förbi honom. Dagens budskap är: Ni som inte har
sunt förnuft och inte känner till våra vägar - håll er borta, för
på den smala vägen finns inte plats för människor som inte
sköter sig. Det är ju ingen fara att stanna om bommarna är uppe,
men en känsla inombords säger att man inte ska stanna på ett
järnvägsspår. Over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback