Pizzamys.

Igår pallrade jag mig iväg till gymmet, för att
prova om jag överhuvudtaget kan springa något
längre. Gjorde ett försök på 5 km. Jag kan säga som
så att det kändes att jag inte sprungit en meter sedan
21/8, men det var befriande att springa utan smärta.

Jag har jobbat idag. Jobbade som bäst när min lilla
5-åring ringde och undrade om jag ville komma och äta
pizza med dem ikväll. Såklart jag ville! Fasterhjärtat
smälte så fort jag fick höra hennes röst. Ja, så är det,
mina vänner! När man blir faster blir man samtidigt
världens blödigaste. Rules are rules.

Nu får jag nog göra sängen sällskap. Ingen människa
vet ju när min sambo kommer hem ikväll.

So long, mates.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback