Som om det var igår.

Terminsstart idag. Förutom att jag, något orutinerat, glömde
gaffel hemma, så kändes det som att jag var i skolan igår.
Jag hade heller inte skrivit ut studieguiden eller åhörar-
kopiorna inför kursstarten, men det har jag inte lyckats med
i en enda kurs, så det följde bara mönstret.
Att den oslagbara trio jag bildar med Ellen & Senka är åter-
förenad, var verkligen inte en dag för tidigt. Vi är så bra
tillsammasn att man kan bli rörd. Senka stirrar över stress,
jag lugnar ner och Ellen flyter med i ett "det ordnar sig"-
tempo. Kärlek! Tack, för mina fina vänner!



Gav upp.

Jag & Amanda gav oss ut på vår milrunda. Efter 10 minuter
kom smärtan i benen, illamåendet och det vände sig i magen
på mig. Jag fick vända och gå hem. Så nu sitter jag här och
känner mig lite missnöjd och lite besviken. Citat Erik:

- Du kan ju prova att vila någon gång.


Ja, så det fick jag snällt göra idag. Imorgon dock - intervaller.


Nu ska jag lägga mig, för imorgon ska jag till Jönköping.

Veckan som gick.

Såklart var The Ark fantastiska även på Liseberg i torsdags.
Det rev lite i hjärtat när The apocalypse is over spelades.
En stund senare tillägnade Ola Calleth you, Cometh I med
orden "Våra låtar kommer föralltid finnas för er och kommer
alltid tillhöra er"
till alla fans och då blev hjärtat lite helt igen.
Nu återstår bara för mig att tatuera in en hyllning till Ola Salo.

I fredags shoppade jag och mamma som tokar under solens
varma strålar. Skor i olika former, höstkläder och en ny
handväska fick bland annat följa med hem.

Midnattsloppet vankades på lördagen. Det var trångt, regnigt
och lerigt men ändå en folkfest. Tyvärr blev starten försenad
och startgrupperna skickades iväg med alldeles för korta
mellanrum, vilket bidrog till att det blev ännu lite trängre.
När jag på sluttampen (med lera ända upp på ryggen) skulle
köra en slutspurt hamnade jag bakom familjen Flinta (ja, med
bil och hela kittet tog de över hela stigen) och kom inte om.
Ett raseriutbrott senare skuttade jag över mållinjen på 58:30.
Enligt min klocka. Nu klurar jag på Göteborgsvarvet.

Samtidigt som jag klurar på en hel del annat...

Dags att göra müsli ala Amanda Almerud! Vid 18 väntar milen med
Amanda Knutsson.

Calleth you, Cometh I
- The Ark

Jag har bara regn hos mig.

Jag vore evigt tacksam om det kunde sluta regna i Göteborg
innan jag ska springa ikväll.

Tack för mig.

Onsdag!

Det är tur att det regnar idag, för jag har en del inomhussysslor
att pyssla med. Det ska strykas dukar, tvättas träningskläder,
lagas middag och packas. Imorgon bär det nämligen av till
Göteborg för min del. 13:42 lämnar tåget Värnamo (jag älskar att
åka tåg) och då är det bara jag och min bok som gäller. På kvällen
sker sedan ett tredje och sista möte med The Ark för det här året.
På fredag ska jag och mamma ha kvalitetstid i stan. På kvällen
ska vi sedan gå på restaurang (kvalitetstid med båda föräldrarna)
och lördagen går åt till att ladda för Midnattsloppet. Än så länge
har inget av knäna värkt någonting, övebelastningen sedan förra
året är som bortblåst.

Håll tummarna för mig och vädret på lördag kl. 22:25! Nu måste
jag verkligen resa mig ur soffan och ta mig an dagens bestyr.

Leeeeeeet's go!



Uppladdning.

Idag plåstrade jag om min fot och gav mig ut på en
tripp på 7,5 km i löparskorna. Ja, uppvärmningen
inför Midnattsloppet har börjat. Tiden slutade på
41:30, vilket jag får vara nöjd med.


Förresten. Jag må vara den enda i Sverige som inte
gillar Lasse Brandeby. Så är det i alla fall. I alla
program han deltar i, så är han högljudd och gapig.
Rena Rama Rolf är antaligen århundradets sämsta
program just därför. Och nu lyckas han med precis
samma fenomen i Fångarna på fortet. Sluta gapa,
Lasse!



Brie- och mango chutneypaj

En gång fick jag en mycket fiffig bok av min mamma.
Den heter Härliga pajer till middag och dessert av
Kristina Eriksson och Anna Clarén. Där hittade jag en
helt fantastisk paj, som jag tänker dela med mig av.

Du behöver:
3 dl mjöl
125 gr margarin
1 msk kallt vatten
0,5 dl solrosfrön

400 gr brieost
Ca 1,5 dl mango chutney

3 ägg
2,5 dl matlagningsgrädde
Salt och peppar

Gör såhär:
Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda mjöl, margarin, vatten och solrosfrön till en deg.
Tryck ut i en pajform och låt den vila kallt i 30 minuter.
Förgrädda sedan pajskalet i 10 minuter. Skär brieosten
i tunna skivor och bred ut hälften av skivorna i pajskalet.
Klicka mango chutney ovanpå osten.
Vispa ihop ägg, matlagningsgrädde, salt och peppar och
häll hälften ovanpå fyllningen. Täck med resten av brie-
osten och till sist resten av äggstanningen. Grädda i ca
35 minuter tills äggstanningen har stannat. Om pajen får
för mycket färg innan den är klar - täck med aluminumfolie
sista minuterna i ugnen.


Ett sista desperat försök

Att hänga up färgglada kökshanddukar och ersätta den
turkosa lampskärmen med en orange är ett sista desperat
försök att få sommaren att stanna kvar. Och enligt kalendern
har vi sommar i 9 hela dagar till. Om Gud hör bön, så får vi
sedan ett soligt, fint och härligt höstigt september.
Jag ska bära kämpa för sommaren lite till.







Månader som går - Marcus Nyberg

Tusen frågor.

Liten T har nu blivit så gammal att det är viktigt att ställa frågor
om det mesta. Mitt under ett avsnitt av Mysteriet på Greveholm
säger hon:

- Ska de skära upp huvudet på honom nu?

Jag svarar:

- Eh.. Nej, det ska de inte.

- Varför ska de inte det?

Ja, vad svarar man?

Söta unge.

Ute faller regn...

Vad bara gör man i detta tråkiga väder? I mitt fall sitter man
inne och gäspar. Tur att jag ska hämta sorkarna på dagis/fritids
senare, så det blir lite liv i luckan. Vi kanske kan åka till Lamm-
hult och hälsa på den andra fastern lite? Vi kanske kan baka lite?
Först ska jag dock spana in Moas fritids. Hon trivs som fisken i
vattnet och har informerat om att:

- Man får gå ut NÄR man VILL. Och bestämma SJÄLV hur mycket
kläder man behöver ta på sig.

Och hon har fått en egen mattebok. När blev hon stor? För inte
så längesedan var hon en liten höna.


1 år och 4 månader - Modellen i henne var framme redan då.




2 år och 1 månad - Coolast i vårt samhälle.




3 år - Badtjej på Teneriffa.





4 år och 3 månader - Badtjej i Rusken.


Långdistans.

Efter att ha matat 5 kilometer på två olika vis, var det idag
dags för lite långdistans i löparprogrammet. Jag kan inte
säga annat än att det gick som en dans. Bra flyt, bra tempo
och en enormt bra tid. Eftersom det är aningens svårt att mäta
rundorna man springer såhär på landet, så får jag nöja mig med
ett (väldigt och väldigt)ungefärligt mått, nämligen: 8,8km på 49:07min.
Midnattsloppet närmar sig och i år ska inga knän värka.

För er som struntar totalt i min träning, så kan jag bara
beklaga. Bloggandet tar, för idag, stopp här.

Nu ska jag handla och spendera kvällen i soffan med min syster.
Kvalitetstid!


Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

För kärlekens skull.

Kl. 13:16 ringde mobilen.

- Hej. Får jag komma bort till dig en pyttestund?

Liten T var rastlös och hennes far behövde klippa gräset.
Och Moa var hos Tekla.

- Såklart du får! Ska jag komma och möta dig?
- Jaaa..

Och där satt hon snällt på Anitas trappa (ända dit gick
hon helt själv) och väntade. Sedan gick vi hand i hand
hem och skrev handlelista. Thelma skrev lök och ägg.
Och andra viktiga saker som paketglass och grädde. Sedan
var vi redo för våffelbak.
På vägen till affären stannade vi såklart vid gungorna.
I affären kom liten T sedan på att hon nog behövde köpa
en strutglass också. Det får man för sin faster! Sedan
spenderade vi eftermiddagen med clementiner, popcorn
och Mysteriet på Greveholm.
Lagom till våffelkvällsmaten dök även Moa upp.


Är de inte underbara? Jag blir så varm i hjärtat av dem.
Och tårig i ögonvrån. Det är så mycket kärlek att man blir
överväldigad.














You're the meaning in my life, you're the inspiration.

Kasslergratäng

Igår komponerade jag ihop en kasslergratäng som
blev helt underbart god, tyckte både jag & Erik.

Du behöver:
4 portioner ris (jag använde långkornigt)
Ca 500 gr kassler
1 paprika
Champinjoner efter behag
4 dl matlagningsgrädde
1 burk creme fraiche paprika/chili

Gör såhär:
Koka riset enligt förpackningens anvisningar. Smöra en form
i storlek 20x30cm och lägg riset i botten av formen. Strimla
kassler och paprika och skiva champinjonerna. Stek tillsammans
tills kasslern får lite stekyta. Peppra ordentligt och salta försiktigt.
Lägg röran över riset. Blanda ihop matlagningsgrädden och creme fraichen
och lägg överst i formen. Grädda i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter.
Jag har aldrig riven ost på mina rätter jag tillagar i form och i ugn. Varför?
Dels för att det inte behövs och dels för att jag försöker att vara en renlevnads-
människa så gott det går.


Kladdkaka med polkagris och after eight

Klassisk kladdkaka i all ära, men efter år av kladdkakehysteri
så är det inte fel att variera den lite ibland. Därför delar jag med
mig av ett recept som jag fått av min svärmor.

Du behöver:
200 gr smör
2 dl strösocker
3 dl hackade polkagrisar
4 ägg
3,5 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 krm salt
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
Ca 30st after eight (receptet säger 10, men jag tyckte inte det räckte)
Vispgrädde till servering

Gör såhär:
Sätt ugnen på 175 grader.
Smörj och bröa en form med löstagbara kanter. Vispa ihop smör och socker
poröst. Vispa ner äggen, ett i taget. Blanda sedan de torra ingredienserna och
rör ner i smeten tillsammans med polkagrisarna. Häll smeten i formen.
Grädda i mitten av ugnen i cirka 25 minuter. Häll på de smälta after eighten
när kakan ska serveras. Tips: Häll på dem fort, för de stelnar hur kvickt som helst.
Servera med vispgrädde.

Ideal?

Vecka 1 i mitt och Amandas löparprogram är påbörjad.
Helt enligt planen sprang vi idag 5 km i ett medelhårt och
kontrollerat tempo, som slutade på 27:42 minuter. Imorgon
går vi över på 5km progressiv träning, där man börjar lugnt
och sedan ökar tempot varje kilometer. Sista kilometern
springer man sedan i högt tempo.

Jag läser, av någon anledning, Kissies blogg trots att hon är en
av de sämsta förebilderna i Sveriges historia. Varför läser jag
hennes blogg? Jag tror det är för att det är intressant att se
hur människor påverkas utav media. Hon ser ut som ett spöke,
har helt oproportionerlig kropp och är så smal att det ser ut som
att hon ska gå av av första bästa vindpust. Ändå kommer idag
följande kommentar från en läsare upp:

Tycker det är snyggt när man är så anorexiasmal som du är.
Snyggt att se lite skelett så, tycker jag.


När blev det snyggt att vara anorexiasmal? När blev det något
att eftersträva? Och om minsta lilla kritik Kissie får emot sig,
svarar hon: Ni är bara avundsjuka.
Nej, lilla vän, det är vi inte. Vi är rädda om de unga flickor som
tror att Kissie är idealet och eftersträvar att se ut som hon. Det
är inte hälosamt att aldrig vara nöjd med sig själv. Och det är
framför allt inte hälosamt att vara anorexiasmal.

Keep up the good work!

Quinoasallad

Jag är inte så förtjust i quinoa, men för er som är det
kan jag rekommendera detta. Receptet kommer från
Lättlagat på 20 minuter av Maud Onnermark.

Du behöver:
4 dl vatten
1 tsk salt
2 d quinoa
1 röd lök
1 paprika
2 msk olivolja
1 ask cocktailtomater
50 gr ruccola

Gör såhär:
Koka quinoan enligt förpackningens anvisningar (oftast:
koka upp vatten och salt, häll i quinoan och låt koka ca
15 min på svag värme). Hacka och fräs paprika och lök.
Blanda den kokta quinoan med lök, paprika, tomater och
ruccola. Halvera tomaterna och lägg i dem också. Blanda
ner olivolja i salladen. Detta serverades sedan till ugnsstekt
lax, honungsmelon och en sås på kesella, rödlök, gräslök, salt och peppar.



Hejdå.

Man kanske skulle ge sig ut och cykla en sväng.
Så tänkte jag. Om inte ens cykel först hade hängt
på väggen och sedan plötsligt, utan anledning, fått
punka, så hade ju den planen fungerat. Hoppar upp
på Eriks cykel och trampar bort till Ekgatan för att
vattna blommorna. Upptäcker då att jag helt glömt
bort att det inte finns något vatten därborta. Cyklar
hem igen. Och ingen middag fick jag. Fil och flingor.
Och ingen kvällsmat blir det heller. Fil och flingor.

Jag tror jag åker till Lammhult och simmar en sväng,
så jag får ur mig aggressionerna.

Vilken skitdag.

Hur får man punka på en cykel som inte ens står
på marken?
frågar jag mig.

Kryddiga hamburgare

Jag experimenterade mig fram till fantastiska
hamburgare häromdagen. Basrecept från
Lättlagat på 20 minuter av Maud Onnermark.

Du behöver:
500 gr nötfärs
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
2-3 krm cayennepeppar
2 krm paprikapulver
2-3 krm timjan

Gör såhär:
Blanda ihop, gör hamburgare och stek! Busenkelt.

Vi åt sedan detta med baconsallad och sås på kesella,
gräslök, persilja, salt och peppar. Nyttigt och gott!



Löksås

I tisdags blev jag fruktansvärt sugen på bacon. Så jag
började fundera på vad som passar att äta till. Löksås
vore inte så dumt
. Så jag komponerade ihop en som
blev gudomligt god. Den avnjöt vi sedan till klyftpotatis
(?!), eftersom min sambo föredrar det framför kokt.
Varning! Receptet är enormt ungefärligt.

Du behöver till 2 pers (+ lite till):
1 liten lök
Ca 4 msk smör
3 dl mjölk
1,5-2 msk mjöl
1 msk socker
2 kryddmått salt
1 kryddmått svartpeppar

Gör såhär:
Hacka löken fint och stek i smöret och sockret. Strö över
mjölet och häll sedan över mjölken. Låt koka tills det blir
tjockt. Krydda. Jag gillar såser som är tjocka, så jag hällde
i lite maizena också. Gudomligt! Och lika god dagen efter,
i min matlåda.



Orange vardag.

Fördelen med mitt jobb är att man vet precis när
man kan och bör fynda. Så det var ju verkligen
tur att jag hann köpa mina balkongmöbler typ
dagen innan hösten trängde sig på. De står just
nu inne och skriker efter att bli använda, men det
ser inte ljust ut. Men de är så illande orange och fina
att jag längtar efter att sitta på dem. Nästa sommar,
om vi har tur.




Bilder: Svenssons i Lammhult

Över till något annat som är väldigt viktigt: Innan jag åkte
till jobbet idag satsade jag alla kort på en kort men effektiv
löprunda. Jag gjorde, med andra ord, mitt första försök på
en explosionsrunda på 5km och satte den på 26:40. Personligt
rekord. Jag hade inte en enda syremolekyl kvar i lungorna när
jag kom hem. Jag är nöjd. Och med tanke på hur resten av min dag
varit så får jag vara tacksam för det lilla.

Vila.

STILTJE ÄGER EKSJÖ

Jag är lite ledsen för att jag kommer missa Stiltje,
detta eminenta punkband med min bror i fronten,
på Eksjöfestivalen v.34. Men. MEN. Gör inte samma
misstag, ni. ÅK DIT fredag 26/8 kl.18:45.
DET ÄR EN ORDER! Ni kommer inte bli besvikna,
de är ett fantastiskt liveband.










Ny vecka.

Dagen på jobbet gick inte som planerat då det, i
princip, slutade med att vi gjorde fyra personers
jobb på två. Jag försökte hålla huvudet över vatten-
ytan men jag vet inte om jag tycker det gick så bra
som jag hade tänkt.
Därför hade jag, när jag kom hem, bestämt mig för
att kvällens löparrunda skulle gå käpprätt åt skogen.

Det finns därför inte ord för den befrielse jag kände
när jag och Amanda betade av fem varv i elljusspåret,
varav det femte gick i raketfart. För min del borde
rundan slutat på runt 10,7km och 62min. Jag har nu
bestämt att jag ska börja öva lite på min hastighet,
eftersom bekvämlighetstempot kryper sig på när jag
ser på klockan att jag håller ungefär samma tid som
jag brukar. Nu ska jag blanda med kortare rundor på
bättre tid. Är du med, Amanda? Efter dagens runda har
vi lärt oss att vi behöver träna på det där med att
explodera i puls.

Nu är jag tillbaka!

Ibland fungerar det inte.

Jag har haft den sämsta träningsveckan i mannaminne.
Jag har varit så slapp, inte orkat, inte velat och fått ge
upp emellanåt. Det ska dock bli ändring på det i nästa
vecka. Jag rivstartar därför v.32 med milen med Amanda.
Midnattsloppet närmar sig och det finns inte tid till att
bara vara. Jag har svårt att motivera mig till att springa
när jag kommer hem halv sju. Den här veckan är det
dock inget att be för - det är bara att köra. Hoppas
Amanda ställer upp på mig (som hon alltid gör) och
hjälper mig ta mig igenom mina löprundor även senare
på kvällen.
Idag var meningen att jag skulle sprungit intervaller i
backe. Men min PT till sambo var inte hemma och jag var
ändå trött och hungrig när jag kom hem från jobbet. Så
det blev en 40minuters powerwalk och en välbehövlig dusch.

Nu är det snart Beck på TV. Det gillar jag :).


Nu kör vi lite till!

Så mycket bättre.

Idag slapp jag ge upp. Jag & Amanda sprang och sprang.
Och det var en sådan befrielse. Nu hoppas jag på tränings-
värk imorgon så kroppen också känner att jag gjort bra
ifrån mig. Åh, vad jag älskar träning! År 2008 trodde jag
aldrig att jag skulle säga den meningen. Konstigt hur man
förändras och kan vänja kroppen vid ett visst beteende.
Det är bra grejer! För er som inte kommit till den vana ni
önskar - ge inte upp!


Nu ska jag plöja igenom mina IFORM-tidningar och försöka
lägga upp ett löparschema.


So long!

Nertryckt i skorna.

Jag säger som såhär:
Idag gav jag upp. Jag gav upp. Jag ger väl aldrig upp?
Erik blev förvånad, chockad och överraskad över orden
Jag fixar det inte, jag kräks! Så jag fick snällt traska hem
från backen och inse att de planerade intervallerna gått
helt åt helsike.
MEN. Det finns ett men. Jag ger mig inte så lätt. Imorgon
tar jag med mig Amanda, springer tre varv i elljusspåret
med några extra energitömmande varv i backen. Så får
det bli, eftersom statusen på dagens träning blev under
all kritik. Jag ger väl aldrig upp? Det ligger inte i min
natur.

NU KÖR VI!

Karro <3 Mange 110730

Gissa om vi var på bröllop i lördags? Med glädje och
nostalgi såg vi min lilla kusin gifta sig med en man
utöver det vanliga. Och de var så vackra!


Vilken kvinna!





Paret Ifring.





Vi tillsammans med en otroligt vacker brud.




Riskastning!




Syskonen Nyberg




Jag & min kärlek.



Bröllop ska jag gå på oftare, man får vara så fint uppklädd då.
Men om jag vill gå på fler bröllop, så åker jag nog på att gifta
mig själv, verkar det som..

Semester del 6 - Vägen hem

Efter 14 härliga dagar på resande fot var det dags att
ge sig av hemåt, tyckte mina föräldrar och Erik. Jag
delade inte deras uppfattning, men väluppfostrad som
jag är så följde jag snällt med. Insåg att det inte var
läge att ställa till med en scen mitt i Italien.

Första natten blev ett nostalgistopp i vackra Codroipo.
37 grader och öl var en populär kombination.








Här emellan hann vi med Örnnästet, som visats i tidigare inlägg.
Andra natten spenderades i närheten av Regensburg. Glass
intogs i så stora lass så jag och mamma knappt överlevde.








Frukosten intogs på ett litet bäckerei bredvid hotellet.



Sedan vart det gasen i botten hela vägen hem. Trötta landade vi på
Storgatan och jag längtade tillbaka till att vara på resande fot efter
ungefär 4min*.

*Den tiden det tog mig att låsa upp ytterdörren, släpa in alla väskor och
mötas av en överhettad och instängd lägenhet.

Och nu sitter jag här.