På gång, laddad och tänd.

Så hade Tomas Ledin sagt, gissar jag. Okej, min konditionsträning går
inget vidare, men jag är fit for fight att ta mig an den. Feber, förkylning
och hosta tog visst hårdare på mig än jag hade räknat med. Jag tränar nu
otroligt försiktigt och är helt tillfreds med det. Jag vill inte bli sjuk igen. Idag
gav jag mig på löpning och orkade ungefär vad jag hade förväntat mig.
Avslutade med ett bra styrkepass för armar och axlar.
 
Och onsdag betyder lillördag, Grey's och popcorn. Man kan inte klaga när man
har det såhär bra.
 
Puss!

Nu får det vara nog.

Okej, hostan - here's a message for you: Jag gillar inte
TV. Och det är ditt fel att jag inte orkar göra något annat
än att titta på den där burken. Jag skulle uppskatta om
du kunde låta mig sova som en normal människa inatt och
slippa hosta upp lungorna om dagarna. Jag vill gå och jobba
imorgon. TV:n är inte rolig. Jag måste få jobba imorgon.
 
Hejdå.
 
 

Det blev min tur.

På semestern i Egypten låg Erik däckad i feber i
flera dagar. I fredags blev det så min tur - fick
gå hem från jobbet, sov hela fredagkvällen.
Vaknde, natten till lördagen, helt genomsvett,
kramp i händerna och hyperventilerade. Låg
däckad i feber hela lördagen och har hostat hela
natten till idag. Och nässpray verkar jag blivit
immun mot. Roligt. Men igår kom min svärmor
förbi och hade köpt tulpaner till mig. Hur lycklig
tror ni jag blev mitt i all feberyra? Är det något
jag och min mamma har gemensamt så är det
kärleken till tulpaner. Ja, sannerligen.
 
Jag sätter punkt där.