Johanna

Jag hyrde in de bästa och starkaste

grabbarna jag kunde hitta, i form av 

svågrar, hyresvärd, svärfar.. Och den 

starkaste av dem alla - Rasmus 9 år

- kämpade på bland de tunga kartongerna. 

Underbara killar! 

 

Ett flyttlass gick till Lammhult. Ett är kvar

på Storgatan. Ett gick till Ekgatan. Där 

befinner vi oss nu. Det tog ungefär 8 min

- sen kände jag mig precis som hemma. 

Efter att ha tänt ljus, adventsbelysning, 

vattnat blommor, lagat mat och handlat

sitter vi i soffan framför Så mycket bättre. 

Vilken dag! Varm mjölk och raggisar är

helrätt ikväll. 

 

Nu kan ni komma hem till värmen, 

mamma & pappa. 

Den ljuvliga helgen i Göteborg är till ända. 

Känslan av att gå i ett frostigt, soligt och 

juldoftande Haga var som balsam för våra

slitna renoveringssjälar. Lussebullar. Ljus. 

Uggla på Rondo. Mamma och pappa. Ingen

stress. Jul i alla butiker. 

 

Sådär. Vattenläckan är under kontroll. Tack

för det, försäkringen! 

 

Idag var det uppstigning 05.10. Jag 

skrattar inte ihjäl mig då, men jag kom upp. 

6.30 gick bussen från Lammhult. Man får

försöka se fördelarna med denna morgon 

- jag slipper ligga efter timmerbilar på en

70-väg. Jag slipper också att ligga bakom

bilar som kör i 70 på en helt ren, snöfri 

90-väg. Det tar så lång tid för mig att komma 

till jobbet då. Just sayin'. 

 

Nu ska jag vila ögonen lite. Bekvämt att det 

inte är jag som kör. 

Med hjälp av Jens utmanade jag mina ben

på gårdagens legday. Benen skakade och 

idag känner jag den där härliga känslan av

seghet i benen. 

 

Något som är lite tuffare att acceptera är att

göteborgsvarvet 2014 närmar sig med stora

steg, och min höft låter mig inte springa en meter. Let me get back to you on that one. 

 

Köket är på plats i vårt hus. I kartonger dock.

Vi är på det klara med helgens utmaningar. 

Och igår fick jag min nyckel till huset. Det 

går från klarhet till klarhet. 

 

Det jag inte kan, kan jag lära mig.

Det har mina föräldrar lärt mig. 

Tack för det.

Yes, Tuesday is legday numera! Så jag åkte till gymmet och

utmanade mina ben tills de gjorde så ont att jag ville slå på

dem. Viss kramp infann sig också. Nu hoppas jag på träningsvärk

imorgon. Annars har jag kört för lätt, som Robin sa. Alltså - jag triggas

så enormt av utmaningar och resultat. Jag är så tacksam över att jag

blivit försedd med förmågan att plocka fram tävlingsmänniskan when ever.