Jag brukar inte gnälla..
... men det här är galet. Jag bara snörvlar och snörvlar
i de fina pappersnäsdukarna med julgranar på. Som jag
har fått av mamma. Och Erik vill inte kramas med mig.
Om jag ens försöker närma mig honom får jag kommentarer
som: "Sätt dej där borta och snora!" eller "SNÖT DU DEJ PÅ
MEJ?!"
Inget seminarium för mig imorgon, alltså. Nässprayet är min
bästa vän just nu. Men håret är nyfärgat och nyklippt. Tack,
Matilda Nyberg!
Godnatt.
i de fina pappersnäsdukarna med julgranar på. Som jag
har fått av mamma. Och Erik vill inte kramas med mig.
Om jag ens försöker närma mig honom får jag kommentarer
som: "Sätt dej där borta och snora!" eller "SNÖT DU DEJ PÅ
MEJ?!"
Inget seminarium för mig imorgon, alltså. Nässprayet är min
bästa vän just nu. Men håret är nyfärgat och nyklippt. Tack,
Matilda Nyberg!
Godnatt.
Lussekatter
Det både låter och luktar jul hemma hos mej.
Julmusik, tända ljus och lussekattsbak lockar
fram det där vi alla längtar efter med julen.
Då menar jag inte julstädandet, julklappsstressen,
matlagningen och planeringen. Nej, den lugna,
mysiga, varma stämningen som andas jul så
långt näsan når. Julgranen doftar, pepparkakorna
gör sitt till och min lägenhet intar den där älskvärda
värmen som jag inte kan leva utan.
Dagens lussekattsbak blev minst sagt dramatiskt.
Jag började ana en viss missräkning på mjölet när
degen såg ut som smet, när jag ansåg att jag var klar.
Min ilska var ett faktum. Jag blev så arg så mjölet flög
över köket.
Men såhär blev resultatet.
Jag heter Kalle Kotte och bor i en gran.
Ja, längst in i mörka skogen, långt bort ifrån stan.
Där hänger jag hela dagen och solen den ler.
Men om det blir dåligt väder, då trillar jag ner.
Och hej och hå, det blåser på.
Jag svänger och gungar och sjunger som så:
Och hej och hå, det blåser så.
Jag håller i grenen som jag sitter på.
Julmusik, tända ljus och lussekattsbak lockar
fram det där vi alla längtar efter med julen.
Då menar jag inte julstädandet, julklappsstressen,
matlagningen och planeringen. Nej, den lugna,
mysiga, varma stämningen som andas jul så
långt näsan når. Julgranen doftar, pepparkakorna
gör sitt till och min lägenhet intar den där älskvärda
värmen som jag inte kan leva utan.
Dagens lussekattsbak blev minst sagt dramatiskt.
Jag började ana en viss missräkning på mjölet när
degen såg ut som smet, när jag ansåg att jag var klar.
Min ilska var ett faktum. Jag blev så arg så mjölet flög
över köket.
Men såhär blev resultatet.
Jag heter Kalle Kotte och bor i en gran.
Ja, längst in i mörka skogen, långt bort ifrån stan.
Där hänger jag hela dagen och solen den ler.
Men om det blir dåligt väder, då trillar jag ner.
Och hej och hå, det blåser på.
Jag svänger och gungar och sjunger som så:
Och hej och hå, det blåser så.
Jag håller i grenen som jag sitter på.
Slow me down.
Igår hade jag en sådan där dag, då det som kan gå
åt he*vete gör det. Och när det väl har börjat så finns
det inget slut på det.
Åkte in till skolan, praktisk examination som (tack och lov)
gick vägen. Bråttom hem - då är bussen såklart försenad
12 minuter. Hoppade av i Vrigstad 17:30 och spinningen
börjar 18:00. När jag skulle köra ut bilen från busshållsplatsen
får jag naturligtvis vänta på att århundradets lastbilskaravan
ska köra förbi. Riksväg 30 snorhal hela vägen hem. Körde ifatt
en lastbil till på Hjälmserydvägen. Hemma 17:45. Av med smink,
på med träningskläder, kissa och sätt upp håret! Är förbannad
och funderar på att inte träna alls. I protest. Springer in på
spinningen 18:02. Högtalarna fungerar inte. Men när jag väl
satt mig på cykeln och börjat trampa är jag lycklig, så lycklig
över att bestämde mej för att åka och träna med min lilla
spinningfamilj Ulle, Erik och Hampus.
Imorgon ska jag & Ulle träna igen. Sa jag ON FIRE?!
Puss /J
åt he*vete gör det. Och när det väl har börjat så finns
det inget slut på det.
Åkte in till skolan, praktisk examination som (tack och lov)
gick vägen. Bråttom hem - då är bussen såklart försenad
12 minuter. Hoppade av i Vrigstad 17:30 och spinningen
börjar 18:00. När jag skulle köra ut bilen från busshållsplatsen
får jag naturligtvis vänta på att århundradets lastbilskaravan
ska köra förbi. Riksväg 30 snorhal hela vägen hem. Körde ifatt
en lastbil till på Hjälmserydvägen. Hemma 17:45. Av med smink,
på med träningskläder, kissa och sätt upp håret! Är förbannad
och funderar på att inte träna alls. I protest. Springer in på
spinningen 18:02. Högtalarna fungerar inte. Men när jag väl
satt mig på cykeln och börjat trampa är jag lycklig, så lycklig
över att bestämde mej för att åka och träna med min lilla
spinningfamilj Ulle, Erik och Hampus.
Imorgon ska jag & Ulle träna igen. Sa jag ON FIRE?!
Puss /J
SJ - förbannade SJ.
Jag har vissa svårigheter med att förstå varför
snön kommer som en överraskning för SJ
vareviga år. Det är samma visa varje år -
inställda tåg. Ersättningsbussar som leder till
att jag missar min nästa buss. Strandad i
Stockaryd. Hur kommer man hem när man har
en sambo som jobbar? Snäll Julia ställer upp
och skjutsar.
OK, jag kan köpa att det blir kaos i det läget vi
var i vintern 2009-2010, med tanke på att det var
drygt tio år sedan vi hade så lite solskenstid och så
mycket snö under en decembermånad. Men nu - det
är varken snöstorm eller lite soltid, det är det bästa
vädret på länge och normalt med snö för att vara
december. Och vad händer? SJ klappar ihop ändå.
Hur ska vintern vara för att de ska klara av omständigheterna,
frågar jag mej? Och resten av Sverige, för den delen.
Även det finaste vädret är dåligt väder för SJ. Tragiskt.
Tack för mej!
snön kommer som en överraskning för SJ
vareviga år. Det är samma visa varje år -
inställda tåg. Ersättningsbussar som leder till
att jag missar min nästa buss. Strandad i
Stockaryd. Hur kommer man hem när man har
en sambo som jobbar? Snäll Julia ställer upp
och skjutsar.
OK, jag kan köpa att det blir kaos i det läget vi
var i vintern 2009-2010, med tanke på att det var
drygt tio år sedan vi hade så lite solskenstid och så
mycket snö under en decembermånad. Men nu - det
är varken snöstorm eller lite soltid, det är det bästa
vädret på länge och normalt med snö för att vara
december. Och vad händer? SJ klappar ihop ändå.
Hur ska vintern vara för att de ska klara av omständigheterna,
frågar jag mej? Och resten av Sverige, för den delen.
Även det finaste vädret är dåligt väder för SJ. Tragiskt.
Tack för mej!
Det nyförlovade paret.
Så har änglarna bestämt. 2010-11-21.
Jultema.
I lägenheten på Storgatan i Rörvik (ja, det finns nog inte fler på den här gatan)
är det jultema idag. Om en stund kommer glöggen och pepparkakorna fram också.
Älskar inte ni också julen? Den är fantastisk. Jag älskar när jag och min familj
bara rår om varandra i julstöket och värmen från brasan. Min pappa kallas
ju inte Kaminmannen för intet.
Och jag vet att mina fönsterbrädor är under all kritik.
The lights are shining so brightly everywhere.
And the sound of childrens laughter fills the air.
NU KÖR VI.
Ikväll rockar jag dansgolvet.
Återkommer!
Återkommer!
Provsmaka min kärlek.
Så har änglarna bestämt.
Kriget är slut.
Läs. Hjärta. Njut. Gråt. Känn. Smärta. Humor.
Jag säger: Läs den.
Kriget är slut - Morgan Alling.
Jag säger: Läs den.
Kriget är slut - Morgan Alling.
Våga vägra distrikt.
Note to myself:
Aldrig jobba som distriktsarbetsterapeut.
OK, det ska jag komma ihåg. No offence, men jag
vill unyttja min utbildning till något lite mer
utmanande.
Nu är det dags att kasta på sig träningskläderna,
köra ett pass spinning och sedan har den här dagen
också gått.
Pusshej /J
Aldrig jobba som distriktsarbetsterapeut.
OK, det ska jag komma ihåg. No offence, men jag
vill unyttja min utbildning till något lite mer
utmanande.
Nu är det dags att kasta på sig träningskläderna,
köra ett pass spinning och sedan har den här dagen
också gått.
Pusshej /J
Måndagsdiss.
Det är kallt. November överallt.
Bland sten och sprucken asfalt.
Idag är Per Gessle bättre på det här med att
sätta ord på känslor. Det regnar. Det är mörkt.
Och jag har inte haft en av de där dagarna då
jag kommer igång efter ett par timmar. Nejdå,
jag har haft en sådan där dag då jag inte kommer
igång alls.
Och inget Biggest loser Sverige är det idag. Nej, för
TV4 sänder Fotbollsgalan, precis som att någon bryr sig!
Somna i soffan.
Fredag i helvetet.
Igår hade jag en sådan där dag då man vill gå och
lägga sig och vakna någon gång nästa år.
Träna. Duscha. När jag kommer hem har inte Erik
handlat. "Men det skulle vi ju inte göra förrän
imorgon". Missförstånd som ledde till att jag inte fick
det planerade mellanmålet. Samtal nummer 1 var Ellen
(mysigt!). Fick avsluta pga stress. Samtal nummer 2 var
mamma. Samtal nummer 3 var mamma som undrade om
vi kunde hämta dem vid 18. Visst! Samtal nummer 4 var
mamma. Samtal nummer 5 var Ulle - "Vet du att det är Fars
dag på söndag?" Nej, det visste jag inte, men det löser jag
när jag ändå åker till affären på vägen till Hultsjö. Samtal
nummer 6 var pappa. "Ni behöver inte hämta oss sedan". OK.
E: "Jag åker och handlar nu då!"
Jag: "Fast jag sa ju att vi kan ta det på vägen till Hultsjö".
Mitt i allt slutade tvättmaskinen att gå mitt i en tvätt. När vi
sedan äntligen satte oss i bilen började Erik röja i baksätet,
med motivationen "Jag vill inte att det ska ligga en massa saker
där, om dina föräldrar ska sitta där". Just det, fast de skulle ju
inte med nu. Ner till affären - inhandla det goda inför kvällen.
Ner till farmor för att ta farväl av mor och far. Ut i bilen igen.
Jag glömde köpa Fars dag-överraskning. Affären igen.
Sedan kom jag faktiskt hela vägen till Hultsjö, med käkar och
panna mer spända än någonsin - huvudvärk. Förvirrat!
Väl framme släppte värken och kvällen blev hur bra som helst.
Pust!
lägga sig och vakna någon gång nästa år.
Träna. Duscha. När jag kommer hem har inte Erik
handlat. "Men det skulle vi ju inte göra förrän
imorgon". Missförstånd som ledde till att jag inte fick
det planerade mellanmålet. Samtal nummer 1 var Ellen
(mysigt!). Fick avsluta pga stress. Samtal nummer 2 var
mamma. Samtal nummer 3 var mamma som undrade om
vi kunde hämta dem vid 18. Visst! Samtal nummer 4 var
mamma. Samtal nummer 5 var Ulle - "Vet du att det är Fars
dag på söndag?" Nej, det visste jag inte, men det löser jag
när jag ändå åker till affären på vägen till Hultsjö. Samtal
nummer 6 var pappa. "Ni behöver inte hämta oss sedan". OK.
E: "Jag åker och handlar nu då!"
Jag: "Fast jag sa ju att vi kan ta det på vägen till Hultsjö".
Mitt i allt slutade tvättmaskinen att gå mitt i en tvätt. När vi
sedan äntligen satte oss i bilen började Erik röja i baksätet,
med motivationen "Jag vill inte att det ska ligga en massa saker
där, om dina föräldrar ska sitta där". Just det, fast de skulle ju
inte med nu. Ner till affären - inhandla det goda inför kvällen.
Ner till farmor för att ta farväl av mor och far. Ut i bilen igen.
Jag glömde köpa Fars dag-överraskning. Affären igen.
Sedan kom jag faktiskt hela vägen till Hultsjö, med käkar och
panna mer spända än någonsin - huvudvärk. Förvirrat!
Väl framme släppte värken och kvällen blev hur bra som helst.
Pust!
På bussen.
Vi har han som kallar folk för jä*la bög för
att de kastar snöboll.
Vi har hon som diskuterar högt om vilka
kläder hon ska ha på festen på lördag, när
hon ska träffa den där killen. Och hur ska hon
ha håret? Lockigt eller platt?
Vi har hon som alltid sitter längst fram.
Och vi har han som pratar heeela tiiiiiiden.
Jag trivs bättre på Jkpg-bussen. Där sover vi.
Och gör man inte det, så håller man ändå tyst.
Det är förutbestämt.
att de kastar snöboll.
Vi har hon som diskuterar högt om vilka
kläder hon ska ha på festen på lördag, när
hon ska träffa den där killen. Och hur ska hon
ha håret? Lockigt eller platt?
Vi har hon som alltid sitter längst fram.
Och vi har han som pratar heeela tiiiiiiden.
Jag trivs bättre på Jkpg-bussen. Där sover vi.
Och gör man inte det, så håller man ändå tyst.
Det är förutbestämt.
Citat Thelma.
Liten T ringer:
- Hej, kommer du snart?
Jag svarar: - Jag är inte hemma riktigt än, jag sitter på bussen.
- Kom fort du kan.
Fasterhjärtat smälter. På precis samma vis som det gör när
Moa kryper upp i knäet och säger:
- " Kan du klia mej på ryggen?"
Praktiken har gått bra idag. Jag fick det, på något vis,
väldigt stressigt just under eftermiddagen. Ikväll är det
spinning och imorgon hoppas jag hinna med träningspass
nummer 3 för den här veckan. Med lite tur hinns det med 4.
Yes, I'm still on fire.
Puss!
- Hej, kommer du snart?
Jag svarar: - Jag är inte hemma riktigt än, jag sitter på bussen.
- Kom fort du kan.
Fasterhjärtat smälter. På precis samma vis som det gör när
Moa kryper upp i knäet och säger:
- " Kan du klia mej på ryggen?"
Praktiken har gått bra idag. Jag fick det, på något vis,
väldigt stressigt just under eftermiddagen. Ikväll är det
spinning och imorgon hoppas jag hinna med träningspass
nummer 3 för den här veckan. Med lite tur hinns det med 4.
Yes, I'm still on fire.
Puss!
Och snön kom igen..
. och jag avskyr den fortfarande.
Den blöter ner och förstör. Bussen kommer försent.
Jag hinner frysa ihjäl. Skorna dyngsura efter
promenaden uppför backen. Slask överallt.
Jag vägrar åka buss imorgon, det är ett som är
säkert.
Praktiken gick inte riktigt som det var tänkt idag.
Det är så det är att jobba med människor.
Nu kör vi spinning.
Puss.
Den blöter ner och förstör. Bussen kommer försent.
Jag hinner frysa ihjäl. Skorna dyngsura efter
promenaden uppför backen. Slask överallt.
Jag vägrar åka buss imorgon, det är ett som är
säkert.
Praktiken gick inte riktigt som det var tänkt idag.
Det är så det är att jobba med människor.
Nu kör vi spinning.
Puss.
Ett steg till.
Det mest använda, mest klassiska och mest
klyschiga uttrycket: Tiden går så fort.
Och jag vet att alla säger det och att ni hör det ofta.
Men det stämmer. Veckorna rullar. Grey's är igång.
Biggest loser Sverige är snart slut. Fredagsmysen
avlöser varandra. Fler och fler träningspass kan
man lägga på hyllan. Och julen närmar sig.
Och vet ni vad det innebär?
Att jag snart har pluggat färdigt. När jag tagit
min examen behöver jag aldrig mer sätta mej
i skolbänken. Jag blir chef över mitt eget liv.
Jag kan ta ett steg till uppåt på stegen som
kallas Mitt liv. Och det, mina vänner, är vad
som motiverar mig just nu. Det tillsammans
med familj, sambo och vänner.
My life would suck without you.
klyschiga uttrycket: Tiden går så fort.
Och jag vet att alla säger det och att ni hör det ofta.
Men det stämmer. Veckorna rullar. Grey's är igång.
Biggest loser Sverige är snart slut. Fredagsmysen
avlöser varandra. Fler och fler träningspass kan
man lägga på hyllan. Och julen närmar sig.
Och vet ni vad det innebär?
Att jag snart har pluggat färdigt. När jag tagit
min examen behöver jag aldrig mer sätta mej
i skolbänken. Jag blir chef över mitt eget liv.
Jag kan ta ett steg till uppåt på stegen som
kallas Mitt liv. Och det, mina vänner, är vad
som motiverar mig just nu. Det tillsammans
med familj, sambo och vänner.
My life would suck without you.
Rullstolsrally.
Kolla in mina nya ben!
Foto: Ellen Eckerbom
Skämt å sido, rullstolstema i skolan idag. Men visst är jag som skapt för
rullstolen? Den klär mej. Det gick inte undan i början, men när jag upptäckte
snurrfunktionen var farten ett faktum!
Nej, vad säger ni? Ska vi köra ett pass spinning innan vi avslutar den här
perfekta dagen? Let's do it!
Håll utkik på min blogg efter recept på tacorullar. Kommer inom kort!
Puss! /J
Foto: Ellen Eckerbom
Skämt å sido, rullstolstema i skolan idag. Men visst är jag som skapt för
rullstolen? Den klär mej. Det gick inte undan i början, men när jag upptäckte
snurrfunktionen var farten ett faktum!
Nej, vad säger ni? Ska vi köra ett pass spinning innan vi avslutar den här
perfekta dagen? Let's do it!
Håll utkik på min blogg efter recept på tacorullar. Kommer inom kort!
Puss! /J
Måndagsdiss.
Att vara mig igår var, minst sagt, lite påfrestande:
Det började vid lunchen, där jag insåg att jag hade
med mej köttfärssås i min matlåda (endast köttfärssås).
Note to my self: Lägg aldrig ner halvfärdiga matlådor i
frysen utan att skriva på att det saknas något i dem.
Efter lunchen: fyra timmars väntan på frivillig föreläsning
på HLK. Där fick jag verkligen försöka motivera mej själv.
"Why am I doing this? Just det, för att få en påskrift på
seminariekorten." Seminariekort innebär att vi är tvungna
att gå på minst 4 föreläsningar utöver de schemalagda,
innan termin 5. Helt galet, tyckte jag igår.
Nåja, föreläsningen kom och gick. Jag satte mej på 17:25-bussen
(ja, när de otroligt saktfärdiga pensionärena framför mej väl
hade satt sig ner) och insåg att jag inte hade en matbit med mej.
21 kr-smörgåsen i matsalen vid 15:00 stod jag mej inte (otippat nog) på.
4 min tills bussen går, hinner inte köpa mat. Håller på att hungra
ihjäl och bara för det kör den förbannade bussen jättesaaaaakta.
Och när jag väl kliver av, så har uppförsbacken hem aldrig varit
så brant och så lång. Hemma. Mat. Biggest loser. Sängen.
Halsen kliade. Svårt att somna.
Idag - lång dag igen.
Ursäkta den negativa stämningen.
Det började vid lunchen, där jag insåg att jag hade
med mej köttfärssås i min matlåda (endast köttfärssås).
Note to my self: Lägg aldrig ner halvfärdiga matlådor i
frysen utan att skriva på att det saknas något i dem.
Efter lunchen: fyra timmars väntan på frivillig föreläsning
på HLK. Där fick jag verkligen försöka motivera mej själv.
"Why am I doing this? Just det, för att få en påskrift på
seminariekorten." Seminariekort innebär att vi är tvungna
att gå på minst 4 föreläsningar utöver de schemalagda,
innan termin 5. Helt galet, tyckte jag igår.
Nåja, föreläsningen kom och gick. Jag satte mej på 17:25-bussen
(ja, när de otroligt saktfärdiga pensionärena framför mej väl
hade satt sig ner) och insåg att jag inte hade en matbit med mej.
21 kr-smörgåsen i matsalen vid 15:00 stod jag mej inte (otippat nog) på.
4 min tills bussen går, hinner inte köpa mat. Håller på att hungra
ihjäl och bara för det kör den förbannade bussen jättesaaaaakta.
Och när jag väl kliver av, så har uppförsbacken hem aldrig varit
så brant och så lång. Hemma. Mat. Biggest loser. Sängen.
Halsen kliade. Svårt att somna.
Idag - lång dag igen.
Ursäkta den negativa stämningen.
Hello Kitty
Som jag sagt tidigare - i samband med att man blir
faster blir man blödig. Och det blir inte bättre med
åren. I takt med att man ser hur de växer och utvecklas,
så blir man ännu mer känslig och rörd över vad man ser.
Och får man en sådan här, så är tårarna ett faktum. Moa är fem år och
har lärt sig att måla Hello Kitty, Kittys kompis och "hundarna".
faster blir man blödig. Och det blir inte bättre med
åren. I takt med att man ser hur de växer och utvecklas,
så blir man ännu mer känslig och rörd över vad man ser.
Och får man en sådan här, så är tårarna ett faktum. Moa är fem år och
har lärt sig att måla Hello Kitty, Kittys kompis och "hundarna".
Måndag är inte alltid tokigt.
De dagar Erik börjar 05:30 har jag en stund på
morgonen för mej själv. Idag spenderade jag den
mestadels framför spegeln medan jag lyssnade på
radion. Och man är ju inte sämre än att man tar några
trevande danssteg 05:45 på morgonen när man får
höra de mjuka tonerna av Manic Monday:
"Six o'clock already, I was just in a middle of a dream
I was kissing Valention by a crystal blue Italian stream"..
Det gjorde min dag, nu är jag glad. Även om jag har en
fruktansvärt lång dag i skolan, som inte slutar förrän jag
är innanför dörren i min lägenhet 18:50.
So long!