Hemvändare.

Jag hyrde in de bästa och starkaste
grabbarna jag kunde hitta, i form av 
svågrar, hyresvärd, svärfar.. Och den 
starkaste av dem alla - Rasmus 9 år
- kämpade på bland de tunga kartongerna. 
Underbara killar! 
 
 
Ett flyttlass gick till Lammhult. Ett är kvar
på Storgatan. Ett gick till Ekgatan. Där 
befinner vi oss nu. Det tog ungefär 8 min
- sen kände jag mig precis som hemma. 
Efter att ha tänt ljus, adventsbelysning, 
vattnat blommor, lagat mat och handlat
sitter vi i soffan framför Så mycket bättre. 
Vilken dag! Varm mjölk och raggisar är
helrätt ikväll. 
 
Nu kan ni komma hem till värmen, 
mamma & pappa. 

Jul i storstaden

Den ljuvliga helgen i Göteborg är till ända. 
Känslan av att gå i ett frostigt, soligt och 
juldoftande Haga var som balsam för våra
slitna renoveringssjälar. Lussebullar. Ljus. 
Uggla på Rondo. Mamma och pappa. Ingen
stress. Jul i alla butiker. 
 
 

05.10

Sådär. Vattenläckan är under kontroll. Tack
för det, försäkringen! 
 
Idag var det uppstigning 05.10. Jag 
skrattar inte ihjäl mig då, men jag kom upp. 
6.30 gick bussen från Lammhult. Man får
försöka se fördelarna med denna morgon 
- jag slipper ligga efter timmerbilar på en
70-väg. Jag slipper också att ligga bakom
bilar som kör i 70 på en helt ren, snöfri 
90-väg. Det tar så lång tid för mig att komma 
till jobbet då. Just sayin'. 
 
Nu ska jag vila ögonen lite. Bekvämt att det 
inte är jag som kör. 

Gasen är i botten nu.

Med hjälp av Jens utmanade jag mina ben
på gårdagens legday. Benen skakade och 
idag känner jag den där härliga känslan av
seghet i benen. 
 
Något som är lite tuffare att acceptera är att
göteborgsvarvet 2014 närmar sig med stora
steg, och min höft låter mig inte springa en meter. Let me get back to you on that one. 
 
Köket är på plats i vårt hus. I kartonger dock.
Vi är på det klara med helgens utmaningar. 
Och igår fick jag min nyckel till huset. Det 
går från klarhet till klarhet. 
 
 

Måndagspepp.

Det jag inte kan, kan jag lära mig.
Det har mina föräldrar lärt mig. 
Tack för det.

Legday. Igen.

Yes, Tuesday is legday numera! Så jag åkte till gymmet och
utmanade mina ben tills de gjorde så ont att jag ville slå på
dem. Viss kramp infann sig också. Nu hoppas jag på träningsvärk
imorgon. Annars har jag kört för lätt, som Robin sa. Alltså - jag triggas
så enormt av utmaningar och resultat. Jag är så tacksam över att jag
blivit försedd med förmågan att plocka fram tävlingsmänniskan when ever.
 
 
Senaste utmaningen jag antagit är, som bekant, en 30-dagars
plankutmaning. Haka på, vettja! Om du inte redan gjort det...?
 
 
 Och förresten - förlåt min frånvaro.

Enkla ting.

Det är det som gäller idag. Det krävs inte mer än ett
gäng arbetsförmedlare, så är man i hamn. En hel dag
med leenden från vänner - det värmer mitt hjärta.
Vårt marknadsområde samlades idag på Konserthuset i
Växjö för verksamhetsdag. Vår nya generaldirektör verkar
ha förmågan att kunna skratta genom allvar. Precis som vi
andra. Jag gillar det.
 
Föredraget om tankarnas kraft - att göra det omöjliga
möjligt - träffade mig rakt i hjärtat. Tack för det, Mikael
Andersson. Det ska jag tänka på. Varje dag.
 
 
Kvällen har spenderats med att kurera huvudvärk och ta
vara på känslan av att bara ta det lugnt. Jag älskar den.
Passade på att njuta av att det börjar mörkna runt kl. 18,
skippade träning och åkte hem och gjorde mig en lyxig
kvällsmat. Värt!
 
Goodnight, sweetheart.

Grön som en apelsin..

.. sa Alisa, 2,5 år, och pekade på sitt orange linne.
Sen sa hon att jag gärna får komma hem till henne
och leka. Hur varm blir man i hjärtat av sådant? Ibland
behöver det inte vara så avancerat. Underbara unge!
 
Kvällarna den här veckan spenderas i Lammhult.
Har redan kört corepass x 2 och ett pass kondition
följt av styrka för ben och axlar. Vad jag älskar detta!
Jag känner mig hemma i Lammhult. Logistiken kommer
underlättas en aning när vi flyttar dit under hösten.
 
Dags för lite powervila.
 

Jag kan också vila.

Idag fick jag lyssna på min kropp och säga nej till
det planerade träningspasset. Att jag är tjock i halsen
kan jag leva (läs träna) med men när det gäller smärta
i bröstet och ryggen är även jag en klok tjej. Så ikväll ska
jag värma mig lite varm mjölk och mysa framför Idol. Det
kallas visst prioritering. Idag prioriterar jag min hälsa -
både kropp och knopp. Jag tror jag tänder lite ljus också.
 
 
Imorgon hittar ni mig i Vetlanda.

Världens bästa 6-åring!

Det är ingen vanlig dag, för det är Thelmas födelsedag.
Hurra hurra hurra! Faster älskar dej till månen och tillbaka.
Minst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om jag kör tempo?

Det är visst mycket som ska hinnas med på kort tid.
Det går i ett och jag sitter still i ungefär tre sekunder i
stöten. Heja mej - sånt här gillar jag!
Och jag har hunnit med ett crosstrainerpass med mag-
träning efteråt.
 
 

Jag var först ut...

... i gymmets "prova på"-vecka! Många trängdes
i passalen och kämpade på med sin bålstabilitet.
Det var härligt att se! Dock skulle jag vilja slå hål
på myten om att man behöver vara vältränad för
att gå på core. Är man vältränad går man på core
för att förbättra sin bålstabilitet. Är man otränad går
man på core för att skaffa sig en bålstabilitet. För
att kroppen mår bra av att ha det. Och övningarna
går att anpassa efter alla olika behov.
 
V.35 kör vi igång på riktigt! Vi ses då!
 

Plockade upp inspirationen..

.. som jag tappade på semestern. Så idag säger jag hej till
träningsvärken, som lyst med sin frånvaro i flera månader.
Jag känner mig därför enormt redo för hösten och den
utveckling den ska ge mig. Jag har bestämt mig, och när jag
har gjort det finns det få saker som kan hindra mig. En av mina
bättre egenskaper, om jag får säga det själv. På semestern har
jag bara ätit och sprungit massor, styrkan har legat på is. Men nu
ska det som, innan sommaren, började likna magrutor (som sedan
försvann under semestern) bli till något mer permanent. Jag ska
också få ordning på lår och rumpa, men där vet jag inte hur jag ska
bära mig åt, så jag tänker tillkalla experthjälp på den punkten.
 
Let's go!

Tack till ädla människor!

På vägen hem från vår semestertripp i Göteborg stannade vi till
på Statoil i Bollebygd. När vi skulle åka därifrån startade inte
Matildas bil. Hon sprang in på Statoil för att kolla om de möjligen
hade startkablar eller kunde hjälpa till på något sätt. Fick nej till svar.
Erik gick då in för att kolla om man kunde KÖPA ett par startkablar.
Fick nej till svar. Innan vi hann och blinka dök en man upp, med ett
spädbarn på armen. "Problem med bilen? Jag har startkablar".
Med sin lediga arm grävde han fram dessa kablar från sitt bagage
(som för övrigt var full av packning). Han hjälpte till att koppla dessa
mellan vår bil och Matildas. När detta visade sig inte fungera sa han
"När min fru kommer ut från macken och han hålla i bebisen kan jag
göra ett mer helhjärtat försök att få igång bilen". Fler män anslöt och
undrade om de kunde hjälpa till att putta igång bilen. Jag satte mig vid
ratten, de andra puttade och vips så rullade bilen igång. "Det heter inte
mack längre, det heter café nuförtiden", sa en av männen till oss när vi
beklagade oss över att de inte kunde varken hjälpa till eller sälja startkablar.
Vi skrattade gott innan vi drog iväg hemåt.
 
Tur det finns människor som, av egen fri vilja och utan att kräva något
tillbaka, är villiga att hjälpa till när det krisar. Tack för det!

Semesterlunk

Även jag har nu trillat in i den berömda semesterlunken.
Jag älskar spontaniteten den för med sig. Förra veckan
hängde jag med min man i vår favoritstad Göteborg och
när solen idag valde att stanna bakom molnen bestämde
vi oss för att åka till IKEA. Jag är väldigt ovan vid lång och
regelbunden semester och än mindre van vid att vara ledig
ihop med Erik. Så nu ska jag passa på att njuta för snart är
jag tillbaka i Värnamo för att, snabbare än man tror, möta
hösten. Med allt underbart den innebär.
 
Det här inlägget blev visst bara en ren och skär uppdatering
för er som efterfrågat det. Jag har tyvärr inte mer att erbjuda
idag, för jag har gått ner i varv helt och hållet. Och det älskar
jag.
 
 

Vill du också hjälpa till?

Igår fick jag ett brev innehållande bland annat den här
texten: "I staden Homs i Syrien blandas barngråt med
ljudet av explosioner. Det är vardag här. En av alla de
barn som bor här är Mohammed som är tre år gammal.
Han har just blivit vaccinerad mot polio och mässling tack
vare UNICEF. Vi genomför omfattande katastrofinsatser
mitt under den brinnande konflikten – insatser som räddar barns liv."
 
Efter det stod följande: "Nu skriver jag till dig för att vi behöver
bli fler som är med och kämpar för barnen. En hel generation
barn riskerar att få skador för livet och behoven av hjälp är större
än resurserna."
 
Självklart bestämmer jag mig för att hjälpa till! Jag har sedan
länge bidragit til UNICEFs arbete, på olika sätt. Den här gången
skänker jag pengar. Andra gånger har jag köpt poliovaccin till
behövande barn. De gånger man köper gåvor mailar UNICEF
ofta tillbaka för att berätta hur många liv just du räddat och på
vilket sätt din gåva påverkat människor. Vill du också skänka
vara med? Det är så enkelt! Klicka dig vidare till UNICEFs hemsida.
 

Matilda 25

Det firades med mer festligheter i lördags. Hos
mamma och pappa. Hela familjen. Härligt!
 
En del av buffébordet mamma och Matilda ordnat
 
Thelma & jag
 
 
Fina farbror Andreas
 
Underbara unge
 
Mannen i mitt liv.
 
Finaste Moa
 
 Mammi
 
Matilda & Moa
 
Farmor
 
Thelma
 
Storebror Marcus
 
Moa
 
 Två systrar
 
Mormor
 
 

Matilda har fyllt 25...

... Och det med råge. Hon har blivit firad och firad och firad.
Och än är det inte slut, för nästa helg fortsätter kalasandet
med hela familjen. Det är hon värd!
 
 
 
 
 
 
 
 
Ett litet potpurri av denna underbara människa.

Jag ger dig allt jag nånsin kan, vi står och faller med
varann. Om du tvivlar för en stund, så finns jag alltid
här - till det sista andetaget.

Resultatet

Till er som läser min blogg och inte har facebook -
Jag sprang in på 2:10:19 efter 2,1 mil i löparskorna
förra helgen på Göteborgsvarvet. Good feeling, kan
jag tillägga.
 
Nämn en sak jag inte gjort idag. Nej, det går knappt.
Jag har tränat, varit ute på promenad, handlat, tvättat,
lagat mat och bakat. Ja, för när jag var hos min farmor
igår sa hon att hon inte klarar av att baka längre. Så idag
har jag bakat cirka 40 mockarutor och 60st av Märtas
skurna chokladkakor, som farmor bara kan stoppa rakt
ner i frysen och sedan ta fram när hon har gäster. Ja,
jag tar varje tillfälle i akt att baka för det är den bästa
terapin jag vet. Näst efter träning.
 
Nu siktar vi på ny vecka på Arbetsförmedlingen. Vi börjar
med en dag i Värnamo och spenderar resten av veckan i
Växjö. Heja heja!
 
Hej svejs.

Nedräkning

6 dagar kvar till Göteborgsvarvet och jag har beordrat mig
själv taktisk löparvila för att inte äventyra mitt knä som håller
ihop någorlunda bra för tillfället. Måtte det hålla för 2,1 mil.
Känner jag mig själv rätt så kan en viss frustration uppkomma
om min kropp sätter stopp för något som mitt flås orkar. Jag
ser hellre mig hindrad av ett dåligt flås, för det skulle aldrig
kunna få mig att stanna. Nu kör jag konditionsträning i form av
crosstrainer ett par gånger den här veckan.
Håll tummarna för mig på lördag, gott folk. När jag vet att mina
brorsdöttrar, min man, min mamma och min svägerska hejar
på mig så kan inget stoppa mig. Ellen och Maja kommer också
att finnas någonstans i detta folkvimmel och hålla en tumme eller
två för mig. Starkare än så här blir jag inte!
 
Puss på er!

Tidigare inlägg Nyare inlägg