Upp igen!

Igår var jag, minst sagt, nere på botten och vände.
När jag klockan 21:00 gick jag och lade mig, så slog
hjärtat så hårt att det kändes ut i fingertopparna.
Huvudet gjorde så ont att jag mådde illa och jag trodde
inte jag skulle vakna som en normal människa igen.
Jag tror inte att jag hade sagt så mycket mer än "nej"
till Erik på hela kvällen. Enformigt!

Idag är jag dock på topp. Och yes, jag har tränat idag
också. Step up för första gången sedan.. jag gick på
gymnasiet, närmare bestämt typ 7 år sedan. Oj, så
kul det var! Nästa vecka ska jag kunna stegen också,
så jag blir ännu mer svettig.

Gårdagens löppass satte sina spår i mina löparmuskler,
träningsvärk! Och det är inte ett tecken på att jag gjort
bra ifrån mig eller tränat något utöver det vanliga. Nej,
det är enbart ett tecken på att jag sprungit alldeles för
lite de två senaste veckorna. Skärpning! Imorgon kör vi
Core/styrka!



So long!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback