Jag tar beslut.
Allt började med att lunchen jag hade med mig var
vråläcklig. Den var inte ens god när jag gjorde den,
men när den hade varit fryst var den rent oätlig. I
ösregn och blåst försökte jag ta mig bort till Netto
för att köpa något ätbart. Jag höll på att blåsa bort
så jag kom inte längre än till Pressbyrån. Där fick
jag erfara att de inte har något gott ätbart, så min
lunch slutade med en banan. Och hur blir jag när
jag inte äter ordentligt? Just det, inte så rolig! Nu
har jag iaf fått i mig mellanmål och sitter och gör
ingenting i väntan på att steppen ska börja. Känner
att det kommer bli min sista step. Dels för att jag
tycker den håller på för länge och dels för att jag
inte tycker att det ger något i träningsväg. Det blir
mer som hobbyträning och det har jag varken tid
eller motivation till, tyvärr. Nuförtiden får jag ägna
mig åt att kombinera nytta med nöje, annars finns
inte tid till något av det. Och ska jag ändå träna vill
jag vara på gränsen till döende efteråt. Synd att det
är så roligt med step, bara...
Nu när jag vet att det blir mitt sista steppass, så känns
det mycket bättre. Rätt beslut, alltså.
Puss.
vråläcklig. Den var inte ens god när jag gjorde den,
men när den hade varit fryst var den rent oätlig. I
ösregn och blåst försökte jag ta mig bort till Netto
för att köpa något ätbart. Jag höll på att blåsa bort
så jag kom inte längre än till Pressbyrån. Där fick
jag erfara att de inte har något gott ätbart, så min
lunch slutade med en banan. Och hur blir jag när
jag inte äter ordentligt? Just det, inte så rolig! Nu
har jag iaf fått i mig mellanmål och sitter och gör
ingenting i väntan på att steppen ska börja. Känner
att det kommer bli min sista step. Dels för att jag
tycker den håller på för länge och dels för att jag
inte tycker att det ger något i träningsväg. Det blir
mer som hobbyträning och det har jag varken tid
eller motivation till, tyvärr. Nuförtiden får jag ägna
mig åt att kombinera nytta med nöje, annars finns
inte tid till något av det. Och ska jag ändå träna vill
jag vara på gränsen till döende efteråt. Synd att det
är så roligt med step, bara...
Nu när jag vet att det blir mitt sista steppass, så känns
det mycket bättre. Rätt beslut, alltså.
Puss.
Kommentarer
Trackback