Moa 5 år
Jag är ännu mer arg idag. Och jag vet att ni som klarat tentan kan tänka:
"Det är väl inget som blir bättre av att man ältar?" JO! Jag vill älta, för det
får mej att må bättre. Det får mig att svära, och det känns bra. Det peppar mig
att visa idioterna att de har fel om mej. Det passar inte in i min värld att misslyckas.
Så jo, jag tänker fortsätta älta för det här är bland det värsta jag varit med om. Att
misslyckas på den värsta tentan av dem alla. Jag tror jag hatar världen. Och det jobbigaste
är att alla kom ut från sina tentarum (innan jag gått in) och sa: "Det var skitlätt, det här kommer
du klara. Man får jättemycket hjälp därinne". Ok, jag är väl dummare än alla andra.
Men jag vitsippor igår. Inte ens de gladde mej. Jag ska älta lite till. För det är vad
jag behöver för att acceptera mitt nederlag. Jag har inte förtroende för mig själv längre.
Inte förtroende för vissa lärare.
Moa fyller i alla fall 5 år idag. Min stora fina tjej. Ibland borde man tacka Gud för ljusglimtarna
i livet. Det var helt fantastiskt underbart att få hälsa på henne och glömma allt plugg för en stund.
Att få komma in i ett hus där de största problemen är att Thelma lägger tuggummi i frysen och
att Moas dansmatta var lite svårhanterlig. Så vill jag ha det. En fantastisk och underbar stämning
speglar hela närvaron i deras hem.
"Det är väl inget som blir bättre av att man ältar?" JO! Jag vill älta, för det
får mej att må bättre. Det får mig att svära, och det känns bra. Det peppar mig
att visa idioterna att de har fel om mej. Det passar inte in i min värld att misslyckas.
Så jo, jag tänker fortsätta älta för det här är bland det värsta jag varit med om. Att
misslyckas på den värsta tentan av dem alla. Jag tror jag hatar världen. Och det jobbigaste
är att alla kom ut från sina tentarum (innan jag gått in) och sa: "Det var skitlätt, det här kommer
du klara. Man får jättemycket hjälp därinne". Ok, jag är väl dummare än alla andra.
Men jag vitsippor igår. Inte ens de gladde mej. Jag ska älta lite till. För det är vad
jag behöver för att acceptera mitt nederlag. Jag har inte förtroende för mig själv längre.
Inte förtroende för vissa lärare.
Moa fyller i alla fall 5 år idag. Min stora fina tjej. Ibland borde man tacka Gud för ljusglimtarna
i livet. Det var helt fantastiskt underbart att få hälsa på henne och glömma allt plugg för en stund.
Att få komma in i ett hus där de största problemen är att Thelma lägger tuggummi i frysen och
att Moas dansmatta var lite svårhanterlig. Så vill jag ha det. En fantastisk och underbar stämning
speglar hela närvaron i deras hem.
Ingen annan får mej att tappa andan, så som du.
Kommentarer
Trackback