8km i löparskorna.

Efter 1km exploderade smärtan i både muskler och benhinnor.
En sådan smärta som fick mig att gny där jag sprang på
Hjälmserydvägen. "Okej, Johanna, din kropp kanske inte
pallar 4 mil i veckan än. Överbelastning är inget att tänka på?"
,
frågade jag mig själv och lät benen springa vidare.
Det gick över och jag är nu nöjd. Både över löpningen och
över praktiken, som gick bra idag. Men jag är blödig och får ont
i hjärtat när jag träffar människor som är bortom all räddning och bara
väntar på döden. Det är inte rättvist och döden blir så påtaglig när
man sitter mitt emot den, på det viset. 

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men mina löparskor gör mej lycklig.


Och nu har jag ett brännmärke på knogen. Efter ugnen.
Dumma ugn. Den var varm.

Nu - något annat som gör mej lycklig. Mat. I form av bakad potatis,
kyckling och somrig gräslökssås. Ja, jag kan det där med att äta med ;).
I said good day!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback